Turistens klagan

..är inte det en av de bästa låtarna? Liksom jag tycker att LP-skivorna borde få en revival så tycker jag bara bättre om Cornelis - jag ska försöka hitta några av hans plattor. Just turisten tycker jag är så fin och när barnen skrattar börjar jag nästan grina för jag tycker det låter så underbart. När jag var liten så pratade mamma alltid om just det och jag tyckte såklart att hon var skittöntig, löjligt att bli rörd över en låt liksom. Så icke numer. Just nu kör jag Cornelis blandat med Larz-Kristerz (man kan bara inte inte gilla deras dräkter, vilket väl är den främsta anledningen till att jag lyssnar på deras dansbandsmusik som jag inte är någon större fan av i vanliga fall), Hoppa Hulle och Iron Maiden. Bland annat. Och på tal om låtar så minns ni kanske mitt inlägg om Falköpingsbönner? Igår tänkte jag av någon anledning på mina godbitar och så kom den där trallvänliga låten i huvudet igen, inte så märkligt dock, det märkliga blev senare på kvällen när vi kollad på den nya serien "Boardwalk Empire" (utspelar sig i Atlantic City (antagligen i en studio), där vi ju var i somras). Det började i stort sett med att de skulle begrava en spritflaska (det handlar om förbudstiden i USA) och g i v e t v i s trumpetar de på just den låten. Självklart är det inte just den Ti'ahölmska versionen som menas, men för en annan blev det, tja, fel..

Nog om detta.

Nu till helgen som kommer ska jag på Syfestivalen på Älvsjömässan. Det ska bli roligt - jag ska leta efter lite bra garner att virka amigurumisar med, bra till julklappar t.ex. Sen finns det ju annat än garn också, tovad ull, papper och pärlor och grejer som kan vara bra när man ska skapa fina kort. Stämplar (jag ska verkligen försöka hitta en snygg "Välkommen" och/eller "Inbjudan"-stämpel för det saknar jag i mitt förråd som ändå är ganska stort) hoppas jag att de har, det hade de förra året. Så, är det någon som önskar sig någonting från festivalen så kan ni ju smsa eller lämna ett meddelande här så kan jag försöka att få tag på den eller de grejerna!

Sällskapet kommer förhoppningsvis vara både mina mycket ädla och goda vänner Kia och Veronica, båda boende i Storstaden. Jag älskar att åka till Stockholm, jag känner mig liksom lite hemma där, det är där jag bott längst sen jag flyttade hemifrån (ja, förutom nu då, när jag bott i Tranås med omnejd i flera år) och det är så roligt att komma dit. Kanske gillar jag det så mycket för att det liksom det var då jag levde som en vanlig och normal människa, innan den där betongväggen ställde sig i vägen, när jag studsade upp ur sängen och drog till universitetet, KB och gick på krogen. Jag trivdes helt enkelt med mitt liv, det var relativt problemfritt jämfört med nu. Givetvis var inte allt guld och gröna skogar, men det är så jag minns det och därför känns det som att jag blir "Stockholms-Åsa" när jag kommer dit och det är skönt. Så - mina vapendragare, om ni läser det här - visst går vi och tar en fika/matbit när vi släpat oss runt på mässan ett par, tre varv??

Dobedidoojagmenardobedidooojagmenardobidobidobidobidoooo

Idag har jag hunnit med att få en ny - snygg - tand och att träffa boendestödsgruppen, eller snarare delar av den, egentligen en del av gruppen. Jag tror hon hette Lisa. Och såklart ansvarig för det hela. Det gick bra, de var trevliga och vi kom fram till ett bra upplägg sådär till att börja med. De ska komma tisdag och onsdag för transport till de skoliga aktiviteterna. Eftersom jag ofta drar mig undan och "sjukanmäler" mig för att jag inte orkar eller vågar eller ja, någonting ditåt, det är ytterst sällan jag är sjuk i alla fall, så tycker jag att det är ett bra moment. Sen ska de komma på torsdag och fredag och då blir det lite andra sysslor här hemma istället. Det ska bli intressant att se hur det funkar med en hel liten grupp. Alltså, det är inte så att det kommer tre personer på en gång utan det är en i taget, men de går på schema så det är olika från gång till annan beroende på vem som jobbar. Det blir nog bra tror jag.

En viktig happening är att jag igår var på kör-övning för första gången sen gymnasiet ungefär. SÅ roligt! Jag kände mig ganska nervös (dvs. nervvrak) innan, men de var trevliga och på lördag ska det bli körfest så då får jag lära känna dem lite mer - det ska bli roligt, fast jag är såklart ännu mer nervös över det, jag tänker ju hela tiden i termer av "de tycker jag är ful" (spelar det någon roll när det är sjunga vi ska göra, inte gå på catwalken?), "de skrattar åt mig", "de fattar att jag bara är ett skämt", "de tycker jag är dum i huvudet" osv.osv. Men. Jag ska gå in för att ta mig dit, det kommer säkert gå bra när man är på plats och det är ju framförallt väldigt bra att lära känna dem man ska spendera tid med på söndagarna. Körledaren var rolig och bra, hon tyckte att det såg ut som att jag klarade mig bra och att jag verkade hänga med väldigt bra för att vara första gången på ett helt nytt verk, och det var såklart roligt att få lite beröm. På lördag kommer jag att få en stäm-skiva så att jag kan lära mig min stämma ordentligt och kanske kommer jag göra mitt första uppträde om lite drygt en månad (den 9 oktober, om någon vill komma). Den första konserten är nästnästa helg och innan dess är det ingen övning, så jag tror att det kan tänkas bli aningen tight. Men roligt som sagt. Och fyra julkonserter!!! (Julsånger är alltid julsånger och julkonserter är alltid härliga!).

BOK och ordinerad vila

När vi var i Stockholm hade vi den turen att tajma besöket på NK med Bo Kaspers Orkesters minispelning på samma ställe. Det var väldigt turligt för jag hårdgillade låtarna. (Jag hårdgillade dem så mycket att jag släpade mina vänner upp till skivavdelningen för att köpa cd:n och sedan ångra mig för att jag inte var säker på att det verkligen var just den (vilket det var, as it turns out) - förlåt för detta). Tur är ju att Spotify finns, men om någon inte vet vad de ska köpa till mig i julklapp så kan jag rekomendera just denna cd. Såhär ser den ut:

och för den som slinker in på Spotify för att lyssna kan jag rekommendera låten "Som en sländas andetag". 

Igår var jag hos min prattant igen. Vi pratade om hur jag mår (det händer ibland, tro det eller ej). Om att jag har tappat glädjen, inte vill göra någonting mer än att ligga i soffan eller sängen och bara ligga, om att julen inte känns rolig längre, om att jag hamnar i onda cirklar hela tiden, att jag måste bryta en negativ trend. Lätt sagt, svårare gjort. Naturligtvis. Det slutliga beslutet blev: vila (och vila lite till) samt en jul i lugn och ro. 

Japp. Så var det med det.

...313...

Idag (eller snarare ikväll) har ju Peter sin polers på besök och nu, efter X antal glas alkoholhaltig dryck så börjar det pratas riktigt man2man-talk! Vem har skjutit störst björn och tagit den största gäddan? (Omvandla detta i författartermer). Det är faktiskt riktigt underhållande att lyssna till ska jag säga. Själv lyssnar jag på "Fiolen min" via Spotify och önskar att min fiol skulle vara lite mer spelbar än vad den är - kanske dags att (återigen) gå till fiollagaren och fråga om det finns någonting att göra eller om man måste byta en stämskruv (jag vet inte ens om det är så man gör). Det vore i alla fall roligt att lira lite folkmusik..

Jag mår inte särskilt mycket bättre, mest av allt vill jag sova och min prattant sa ju att jag skulle vila över helgen. När man är jag, så går det sådär på det stora hela, men jag försöker. Det som jag tycker är det mest obehagliga och som kommit och gått lite den senaste tiden, framförallt har det ökat nu det sista - skakningar/darrningar. Dels har det varit under natten när jag stigit upp för att gå på toa (inte kallskakningar för att det är lite kyligt) då hela jag skakar, nu idag även när jag var ute i trädgården och fotograferade - jag kunde inte hålla händerna stilla (och återigen, nej, inte bara sådär som när man håller en kamera still, jag har tagit tillräckligt många foton för att veta att det är ett nytt fenomen) samt när jag var inne till stan - inte helt ovanligt med ångest i sådana sammanhang såklart, men att jag skakat så mycket och känt mig så "dålig" är verkligen inte någonting som händer ofta. Obehagligt är det. Jag tror att jag nu kommit överens med mig själv om att jag ska ta en serie ECT-behandlingar (det har jag kanske redan skrivit) för att åtminstone komma ur det här värsta. Det ger åtminstone lite styrka att fixa och trixa lite med medicineringen. Förhoppningsvis hjälper det mot ångesten också, det brukar det göra ganska omgående.

Till slut vill jag bara säga. Jag längtar efter att åka till Nueva York. Jo. Det är sant!

Låg

Just nu känns det nästan som om ingenting är bra med mig. Jag är fortfarande förkyld och idag har jag nog feber också. Det har i och för sig känts lite bättre i några dagar, men nu är jag tillbaka på ruta ett och ett halvt. De två senaste dagarnas aktiviteter har satt sina spår i huvudet och jag kan inte längre ignorera de tankar som jag kunde göra tidigare i veckan som gått.

Jag har ju haft två dagar som varit riktigt roliga:

1/ Konsert med både Melissa Horn och senare Lars Winnerbäck - en underbar konsert och jag blir varje gång påmind om hur bra artister det handlar om. Lars Winnerbäck är en helt fantastisk musiker. Melissa Horn likaså och jag bara längtar tills hennes nästa skiva. Igår när vi var på väg hem lyssnade vi på en tidig Winnerbäck skiva, "Rusningstrafik" och jag tänkte att det var en tidig Winnerbäck men inte en sämre Winnerbäck. Texterna var lika bra men yngre, musiken var lika bra men yngre. Det är kärlek.

2/ Igår var jag i Jönköping tillsammans med maken och mina två kusiner Erika och Markus. Dels var det en internationell matmarknad som jag inte visste att de hade (och jag tror att den också varit eller ska vara i Linköping) och vi spenderade galet mycket pengar på galet lite godsaker (i förhållande till varandra alltså) - smakprovet visade på att vi har mycket att vänta, men också att vi måste äta det med andakt! Sen käkade vi middag på Twin City och det var fantastiskt gott. Därefter körde vi hem till kusinen Markus som ju faktiskt bor i Bottnaryd - inte helt långt ifrån, kanske sex-sju mil , men av någon anledning träffas vi (om möjligt) än mer sällan än jag träffar Erika som bor i Övik - 80-90 mil bort.

Vi pratade massor om minnen från barndomens somrar och om allt och ingenting. Markus hade en helt otrolig samling av filmer och filmboxar som jag blev helt stum av! Jösses Amalia! Jag visste inte ens att det fanns så mycket. Boxar med filmer i största allmänhet, ja. Extrema boxar med filmer i form av huvuden, lådor och borgar, nej. På det stora hela en fantastiskt underbar och trevlig eftermiddag och kväll. Jag var förvånad över att tiden gick så fort! Men, det är väl det som är ett bevis på att man har det riktigt, riktigt roligt!!

Så idag då: mer förkyld och en extrem trötthet. Jag orkar inte och vill inte göra någonting mer. Jag är ledsen och tankarna är grå och mörka och trista. Jag vill försvinna bort härifrån och bara icke-existera ett par dagar eller veckor. Plocka bort hjärnan eller någonting i den stilen. Det känns som om jag ska straffas för att jag har roligt. Som om någon sitter och tänker "moahahahaaaa, nu har hon allt fått må bra i hela två dagar, det måste vi ändra på - släng tillbaka henne ner i det mörka hålet där hon hör hemma, moahahahahahahahahahahaaaaaaaaaaaaa". Jag vet verkligen inte hur mycket och länge jag ska orka mer av det här. Jag har tänkt och litegrann kämpat med vetskapen om att det ändå på något vis har funnits en tanke bakom, en mening med allt om man vill formulera det så. Men jag vet inte längre. Jag orkar inte längre. Och det känns så himla fel, för jag vet att jag har så mycket bra och roliga saker runtomkring mig. En fantastisk make. Fantastiska vänner. En underbar och rolig och fantastisk resa tillsammans med min Peter. Jag fattar inte. Vad är det för fel på mig?? Varför kan jag inte uppskatta allting jag har? Jag tror att jag gör det, men eftersom jag faller ner i det här hålet om och om och om och om och om igen så gör jag uppenbarligen någonting fel.

Jag förstår inte.

Nu ska jag lägga mig framför tv:n i soffan och allmänglo bara för att få någon mening med alltihop ett tag. Ett program eller flera som kan fånga upp mig ett tag.

El konserto

Fantastisk! Underbar! Lovely! Great! Så j-la bra! Lars Winnerbäck och Melissa Horn (och nu ska jag använda ett ord som jag aldrig använder) rockar!!

Bildkavalkad kommer kanske i morgon.

Nu ska jag fixa iordning mig själv, så jag kan åka till Jönköping och käka mat med mina kusiner (och Peter).