Idag har jag varit ruskigt effektiv! (Jo, det är sant). Jag har skjutsat Peter till jobbet, varit och tagit blodprov, handlat mat - guuuud vad skönt det är att handla på morgonen/tidig förmiddag (aka vid nio-rycket). Jättefå människor och man behöver inte stress-slänga ner varorna i påsarna när man betalt. Det får nog bli min nya melodi. En nackdel var ju dock att jag handlade lite spontant vilket resulterade i att jag missade en del saker, men, vi har konservburkar så vi klarar oss i några veckor. Ett tag tänkte jag spurta ut på en promenad också, men sen tänkte jag att man inte ska överdriva. Det finns ju ganska mycket kvar av dagen så jag kan gott ta det lite lugnt, det är rätt bra att träna på det också.
Vi har verkligen lyckats pricka in vår NY-resa perfekt, upptäckte vi igår. Man måste ju skaffa sig ett elektroniskt visum - ESTA (det man tidigare fick fylla i på planet och där man bl.a. ska svara på om man är terrorist - vilket ju verkar väldigt troligt att man svarar "ja" på, om man nu är det) och det kostar lite pengar, inte så mycket, men lite. Det här visumet är giltigt i maximalt två år om inte passet går ut innan de två åren är till ända. Vi åkte ju i juli förra gången och igår visade sig att det är giltigt t.o.m den tionde juli (vi kommer hem den sjunde) och således behöver vi inte skaffa ett nytt! Verkligen bra tänkt av oss där.. Ett tips är alltså att ni planerar era USA-resor så att ni får in minst två innan ert visum går ut. Det blir billigare. Vi behövde inte ens betala något eftersom det var gratis när vi gjorde det sist (har jag för mig). Idag är det en månad och tio dagar kvar tills vi sitter i luften just nu. Kanske har vi fått varsin liten påse med Pretzels att gnaga på.
torsdag 5 maj 2011
onsdag 4 maj 2011
WOW!!
Jag har lyckats förändra bloggen lite - kul, eller hur?!? Det fanns lite nya möjligheter nu jämfört med sist när jag pillade med det. Sånt är roligt att upptäcka! För att fira detta ska jag nu slänga in lite bilder från denna vår:
Min nya pärla: Bettan!
Före..
..efter - nackdelen med efter är att man tydligt ser bristen på tanke när vi slängde ut lökarna..
Före..
..efter. Välkomna att slänga i era barn nu när vi fortfarande bor här. Om en månad är det försent!
Flisan är en finfin akrobat!
Trädgårdstomten Urban (eller kanske Öööhban?)
Nuvarande gräsklipparen - vi har ju en ganska rejäl trädgård att klippa..
..när vi flyttar kommer vi ha ungefär två gånger en meter gräs och då tyckte maken att den är var smidigare (jag fattade inte att det fanns så stora saxar och trodde från början att han menade en vanlig, liten, häcksax och hade svårt att förstå smidigheten i att ligga på knä och klippa).
Äggvärmarna 2011
(före könsbestämningen)
Flickorna
och pojkarna!
Den här kanske jag har visat redan, det är vinsten i min utlottning i vintras, när det var 100 dagar kvar till resan. Såhär blev den i alla fall, om ni inte sett det eller om ni glömt bort hur den såg ut!
Jag inspirerade mig själv till att måla en liten tavla på temat också..
Projekt från "använd det du har-utmaningen" som jag såklart inte hittade en färdig bild av. Jag återkommer med det (om jag inte glömmer bort det).
tisdag 3 maj 2011
Studier
Jag studerar lite då och då olika forum på nätet. Exempelvis Flashback, Nordisk.nu, Politiskt inkorrekt och andra högerextrema ställen (På Flashback diskuteras ju alla möjliga och omöjliga ämnen så att dra alla över en kam ska jag inte göra där). Jag förstår verkligen inte denna extrema hatstämningen! Vad är det som utlöser den mentaliteten, vad är det som gör att man vill hata andra människor, vad hände med empatin? Mitt intresse, om man nu ska kalla det intresse - det känns på något sätt inte helt rätt i sammanhanget, men samtidigt, det är ju ett intressant fenomen, av det här drivs av viljan att försöka förstå dessa människor och deras åsikter. Jag kommer aldrig anamma dem själv, det tillhör liksom inte min natur och jag kommer kämpa mot rasism och nazism i alla dess former så länge jag har ork, men jag vill få ett svar på den stora frågan VARFÖR? Man talar om att raser inte ska blandas, vi kan inte bo på samma ställe för vi har olika hudfärg och religion osvosvosv. Människor och djur är inte av samma ras men vi kan ändå bo tillsammans. Våra katter har inte samma färg, en är randig och en är svart (!!) - de är ändå kompisar. Det är aldrig någon som säger att "nej, hund får du inte ha, det är en helt annan ras än människan så det går inte". Och vi kommer överens med djuren. Det är klart att alla inte gillar katter/hundar/hästar/björnar/älgar/rävar osv. men det är liksom inte så att man vill slänga ut djuren (eller ja - vargarna hänger väl lite löst för somliga, men i övrigt) för att de är djur. Den här argumentationen skulle kunna ta en vändning åt fel håll, inser jag, om jag diskuterar med en rasist/nazist, eftersom de skulle kunna säga att vi ju har afrikanska djur i Sverige också, men vi sätter dem i djurparker, hägnar in dem.. (Say no more, ni ser vart det här går).
Så för att återgå till början - vad är det som får folk att skriva saker som "börjar på allvar tro att det faktiskt är folk i beslutsställning som vill Sverige illa", "Främst för vetenskapen att deras IQ är väldigt lågt (...)" "(...) fundamentalistiska, khattugande analfabeter" om Somalier. Ärligt talat? Vad är det för värld vi lever i, egentligen? Att en människa inte har fått/haft möjligheten att lära sig läsa - är det ett hinder för att denne ska få leva ett liv i ett land där han eller hon inte riskerar att bli skjuten så fort han eller hon kliver ut genom dörren?
Jag är själv kritisk till en del av den befintliga invandringspolitiken. Någonstans har man liksom tappat greppet. Det är svårt att integreras om man inte ens får möjligheten, exempelvis genom att placeras i betongblock i förorten med massor av andra invandrare som inte heller har integrerats och därför, till exempel, har svårt att kommunicera på svenska. Att hela tiden bli mött av misstänksamhet och förakt är väl inte heller den mest optimala situationen för att ens våga gå ut där i världen utanför, det är tryggare där man befinner sig, man vet vad man får. Och lyckas man få jobb, då är inte det bra heller, då har man ju snott en svensk's jobb och det får man inte göra. Man får heller inte vara arbetslös för då slösar man samhällets resurser. Vad man än gör så är det fel, om man är invandrare. Det blir något slags moment 22 över det hela. Man ska inte synas och inte finnas, men om man ändå finns, så ska man bara finnas där det finns andra som är likadana (vad nu det betyder, det är ju inte precis som att vi svenskar är lika varandra) för om man bor på Östermalm och har en fin bil (som man kanske använt sina egna intjänade pengar på - när man bodde i hemlandet var man kanske läkare med hög lön) fast man "bara" är pizzabagare så använder man antingen a/bidragsfusk eller b/underjordisk verksamhet á la maffian.
Typ.
Så för att återgå till början - vad är det som får folk att skriva saker som "börjar på allvar tro att det faktiskt är folk i beslutsställning som vill Sverige illa", "Främst för vetenskapen att deras IQ är väldigt lågt (...)" "(...) fundamentalistiska, khattugande analfabeter" om Somalier. Ärligt talat? Vad är det för värld vi lever i, egentligen? Att en människa inte har fått/haft möjligheten att lära sig läsa - är det ett hinder för att denne ska få leva ett liv i ett land där han eller hon inte riskerar att bli skjuten så fort han eller hon kliver ut genom dörren?
Jag är själv kritisk till en del av den befintliga invandringspolitiken. Någonstans har man liksom tappat greppet. Det är svårt att integreras om man inte ens får möjligheten, exempelvis genom att placeras i betongblock i förorten med massor av andra invandrare som inte heller har integrerats och därför, till exempel, har svårt att kommunicera på svenska. Att hela tiden bli mött av misstänksamhet och förakt är väl inte heller den mest optimala situationen för att ens våga gå ut där i världen utanför, det är tryggare där man befinner sig, man vet vad man får. Och lyckas man få jobb, då är inte det bra heller, då har man ju snott en svensk's jobb och det får man inte göra. Man får heller inte vara arbetslös för då slösar man samhällets resurser. Vad man än gör så är det fel, om man är invandrare. Det blir något slags moment 22 över det hela. Man ska inte synas och inte finnas, men om man ändå finns, så ska man bara finnas där det finns andra som är likadana (vad nu det betyder, det är ju inte precis som att vi svenskar är lika varandra) för om man bor på Östermalm och har en fin bil (som man kanske använt sina egna intjänade pengar på - när man bodde i hemlandet var man kanske läkare med hög lön) fast man "bara" är pizzabagare så använder man antingen a/bidragsfusk eller b/underjordisk verksamhet á la maffian.
Typ.
Ytterligare ett tandinlägg.
AKT 1:
*hrmhrmhrm* Idag skulle jag åka till tandläkaren och laga en tand. Tandläkaren sa: "Jag lägger lite bedövning över tanden bredvid så att jag kan laga den om jag hinner". Jag nickade (det är ju oftast det man kan göra när man är där). Tandläkaren börjar borra. Tandläkaren fortsätter borra. Tandläkaren känner med petgrejen och skakar på huvudet. Tandläkaren fortsätter borra. Tandläkaren petar och skakar på huvudet igen. Tandläkaren borrar ännu mer. Tandläkaren petar och suckar uppgivet och skakar på huvudet ytterligare en gång. Tandläkaren fortsätter att borra. Tandläkaren petar och skakar på huvudet. Tandläkaren säger: "Jag tror vi måste göra en rotbehandling." Offret (dvs. jag) känner över tanden som bara skulle lagas, med tungan, och inser att det typ inte är någon tand kvar. Offret tänker: "KUL!"
Paus.
AKT 2:
Tandläkaren klär in tanden i någon slags gummiduk. Tandläkaren trär fast den på någon slags anordning som väl ska hålla den på plats. Offret tänker: "Hmm. Mysigt." Tandläkaren börjar borra lite och tar sedan fram sågen. Tandläkaren sågar och filar. Tandläkaren sågar och filar två kanaler. Tandläkaren börjar plocka ut någonting ur platsen där tanden var. Tandläkarens kompanjon Tandsköterskan säger: "De har varit frikostiga med pappers*mummelmummel*. Offret tänker: "Va?!?! Papper?!?!". Tandläkaren säger "Oj." Offret tänker: "Oj, tandläkaren säger 'Oj', vad kan det betyda??" Tandläkaren fortsätter greja. Offret har helt tappat kollen på vad och hur. Tandläkaren plockar plötsligt bort alltihop och sätter offret upp och ber henne skölja. Offret sköljer och slabbar ner hela haklappen. Tandläkaren säger: "Du betalar inte nu utan du får ny tid så vi kan göra den eller vi kan göra en annan lagning, vi får se". Offret får nya tider av Tandsköterskan som säger: "jag hoppas tiderna passar, vi har ju så ont om tider". Offret säger: "Jag kan inte komma den 23 juni, då är jag i USA". Tandsköterskan säger: "Jaha. Då får du gå ut till kassan och ändra tiden". Tandsköterskan följer med och säger, aningen surt, till Kassatanten: "Hon behöver en ny tid, hon kunde tydligen inte den 23 juni.." Offret talar om resplanerna och Kassatanten talar om att Tandläkaren inte är kvar när Offret behagar återvända till Sverige. Kassatanten säger att jag står på återbudslistan och att de ringer om de får en tid ledig. Offret känner sig nöjd och åker hem.
*hrmhrmhrm* Idag skulle jag åka till tandläkaren och laga en tand. Tandläkaren sa: "Jag lägger lite bedövning över tanden bredvid så att jag kan laga den om jag hinner". Jag nickade (det är ju oftast det man kan göra när man är där). Tandläkaren börjar borra. Tandläkaren fortsätter borra. Tandläkaren känner med petgrejen och skakar på huvudet. Tandläkaren fortsätter borra. Tandläkaren petar och skakar på huvudet igen. Tandläkaren borrar ännu mer. Tandläkaren petar och suckar uppgivet och skakar på huvudet ytterligare en gång. Tandläkaren fortsätter att borra. Tandläkaren petar och skakar på huvudet. Tandläkaren säger: "Jag tror vi måste göra en rotbehandling." Offret (dvs. jag) känner över tanden som bara skulle lagas, med tungan, och inser att det typ inte är någon tand kvar. Offret tänker: "KUL!"
Paus.
AKT 2:
Tandläkaren klär in tanden i någon slags gummiduk. Tandläkaren trär fast den på någon slags anordning som väl ska hålla den på plats. Offret tänker: "Hmm. Mysigt." Tandläkaren börjar borra lite och tar sedan fram sågen. Tandläkaren sågar och filar. Tandläkaren sågar och filar två kanaler. Tandläkaren börjar plocka ut någonting ur platsen där tanden var. Tandläkarens kompanjon Tandsköterskan säger: "De har varit frikostiga med pappers*mummelmummel*. Offret tänker: "Va?!?! Papper?!?!". Tandläkaren säger "Oj." Offret tänker: "Oj, tandläkaren säger 'Oj', vad kan det betyda??" Tandläkaren fortsätter greja. Offret har helt tappat kollen på vad och hur. Tandläkaren plockar plötsligt bort alltihop och sätter offret upp och ber henne skölja. Offret sköljer och slabbar ner hela haklappen. Tandläkaren säger: "Du betalar inte nu utan du får ny tid så vi kan göra den eller vi kan göra en annan lagning, vi får se". Offret får nya tider av Tandsköterskan som säger: "jag hoppas tiderna passar, vi har ju så ont om tider". Offret säger: "Jag kan inte komma den 23 juni, då är jag i USA". Tandsköterskan säger: "Jaha. Då får du gå ut till kassan och ändra tiden". Tandsköterskan följer med och säger, aningen surt, till Kassatanten: "Hon behöver en ny tid, hon kunde tydligen inte den 23 juni.." Offret talar om resplanerna och Kassatanten talar om att Tandläkaren inte är kvar när Offret behagar återvända till Sverige. Kassatanten säger att jag står på återbudslistan och att de ringer om de får en tid ledig. Offret känner sig nöjd och åker hem.
SLUT
Såhär ser det ut när man rotfyller (om man är tandläkaren):
När man rotfyller en tand rensar man ur pulpavävnaden ur tandens
rotkanalsystem och förseglar den slutligen.
Detta görs om pulpan till exempel blivit inflamerad, infekterad eller
skadad på annat sätt.
Man kan även rotfylla en tand då man behöver förändra en pelare i tanden
för att sedan kunna bygga upp en krona. En rotfyllning kräver oftast
flera besök med ett antal veckor mellan behandligarna för att uppnå ett
bra resultat.
måndag 2 maj 2011
Maj. Det är MAJ!!
Alltså. Fattar ni? Maj!! Vid varje månadsskifte känner jag att jag upprepar, nästan som ett mantra, "när gick den här tiden"?? Om bara tretton dagar är det en månad kvar tills vi åker. Hajja! En månad (dvs. en och en halv månad just nu). Och idag om en månad börjar vi flytta. Herregud säger jag. Herregud!! Snart är det jul igen. (Jag är alltså (snart) 32 och inte 92 vilket man kanske kan förledas att tro).
Ikväll ska jag dansa Afro-power. Jag funderar på om jag ska gå vidare i livet och köra lite gym till hösten och komplettera med yoga. Yoga tycker jag är det roligaste, men jag saknar (tro det om ni vill, för det var just det här som jag tyckte var bra från början) att inte kunna gå när jag har lust. Jag har ju hela dagarna till mitt förfogande och det skulle kännas schysst om jag kunde göra det under dagtid istället, nu när vi ska flytta till storstaden. Då skulle jag kunna ha ett projekt med mitt boendestöd, till exempel. Well. Det är långt till hösten (uppenbarligen inte särskilt, med tanke på bloggstarten) så kanske kan jag vänta ett tag med att bestämma. Men tänka får man ju. Genom att träna på gym skulle jag ju också kunna - rent hypotetiskt alltså - träna i sommar också. Jag vill väldigt gärna känna den där euforin som min vän Katt känner när hon är ute och springer men jag gör verkligen inte det. Promenader - ja. Springa/jogga - så jä--a tråkigt. Oavsett. Beslutet skjuter jag på framtiden. Minst två månader. MINST. (Man behöver faktiskt sommarlov också. Även om man är hemma och är sjukskriven/ersatt).
Maj. Det är verkligen Maj. Shit...
Ikväll ska jag dansa Afro-power. Jag funderar på om jag ska gå vidare i livet och köra lite gym till hösten och komplettera med yoga. Yoga tycker jag är det roligaste, men jag saknar (tro det om ni vill, för det var just det här som jag tyckte var bra från början) att inte kunna gå när jag har lust. Jag har ju hela dagarna till mitt förfogande och det skulle kännas schysst om jag kunde göra det under dagtid istället, nu när vi ska flytta till storstaden. Då skulle jag kunna ha ett projekt med mitt boendestöd, till exempel. Well. Det är långt till hösten (uppenbarligen inte särskilt, med tanke på bloggstarten) så kanske kan jag vänta ett tag med att bestämma. Men tänka får man ju. Genom att träna på gym skulle jag ju också kunna - rent hypotetiskt alltså - träna i sommar också. Jag vill väldigt gärna känna den där euforin som min vän Katt känner när hon är ute och springer men jag gör verkligen inte det. Promenader - ja. Springa/jogga - så jä--a tråkigt. Oavsett. Beslutet skjuter jag på framtiden. Minst två månader. MINST. (Man behöver faktiskt sommarlov också. Även om man är hemma och är sjukskriven/ersatt).
Maj. Det är verkligen Maj. Shit...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)