Ärthjärnan

Jag hade egentligen inte tänkt lägga mer tid på honom, det är han inte värd, men, jag har kollat lite i tråden på flashback som nämnts i media, om varför ärthjärnan är en hjälte. Jag måste säga att hittills så är jag tacksam över att de som tycker det verkar ha besticken någon helt annanstans än i lådan, på det sättet är det inte någon större risk att de tillfogar så mycket skada, de vet inte vad det är de säger nämligen. De förstår inte bättre. Att tänka i termer av "om jag gör så, så kommer den göra si och då blir det annorlunda". De kan bara tänka rakt fram. Man får väl vara "glad" för det lilla. Typ.

Annars?

En riktig skitdag. Av allt att döma blir väl livet sådant ett tag nu. Vem orkar bry sig? Allt känns tungt och värdelöst och Peter har dessutom ont i ryggen, så vi kan inte åka till Liseberg som det var tänkt (fast det är ju såklart bättre om han blir bra först, så att det inte blir whiplash, det tycker jag, även om det är synd såklart) och det finns ingenting att se på tv. Jag vet att jag inte borde klaga, men det gör jag ändå, jag tycker verkligen att det är överjävligt pissigt. Funderar på lobotomi?

Tvättatvättatvätta

Gissa om vi har tvättdag idag? Jojjo! Som tur är har vi lyckats trycka in tvätt innan vår tvättid egentligen började (praktiskt). När allt är inpackat så ska vi ta en sväng på staden och kolla in rean i sportbutikerna och hoppas att vi hittar lite viktiga campingprylar, tält, liggunderlag, sovsäck, bra skor, stormkök, you name it. Jag är ju gammal scout, så jag känner mig som experten även om vi inte kommer att satsa på militärtält som jag är van vid.

Reflektioner över Norge-händelsen fortsätter:
I dagens DN skrev de att av förra årets terroristdåd i Europa begicks tre (3) (utav totalsiffran på 250+, tror jag, har för mig 269) av islamister. Tre alltså. Ändå, och jag säger ändå, är de just de aktionerna som man väljer att lägga fokus på. Det är väl väldigt intressant? Man konstaterade också att man gripit ca. 80 islamister misstänkta för planering av terrorbrott. De ansvariga för de övriga 250+ terrorbrotten i Europa och de som planerat eller planerar dessa dåd nämns inte. Alls. Jag finner detta väldigt, väldigt märkligt - man bekymrar sig över det hat mot muslimer av alla sorter som finns i samhället - samtidigt som det enda man redovisar och verkligen trycker på, är hur många brott islamister (som ju alltså, för sakens skull, är de extrema muslimerna, liksom vänster- och högerextremer t.ex.) begår. Man nämner inte att det är en väldigt liten del, sådär i runda slängar 1- 2 % (ignorera gärna mina bristande mattekunskaper om jag nu räknar helt fel), man nämner inte hur stor del 98-99% som begås av andra extremgrupper eller ens vilka dessa grupper är. Borde man inte kunna se att det finns en viss skevhet i rapporteringen och att den i sin tur kan generera ett ökat motstånd mot den grupp man fokuserar på? På fullaste allvar - är det någon som tror att de som eldar upp sig över "de onda muslimerna" reflekterar över att det ändå är en såpass liten del som faktiskt begår dessa brott, att det kanske rent av visar sig (om man skulle redovisa övriga ansvariga för terrorhandlingarna) att en del av dem faktiskt går att hitta i de egna leden? I Norge-fallet så handlar det om en kille från extremhögern och då kan man kanske förvänta sig att man undersöker extremhögerns terrorbrott, men nej, man undersöker och redovisar islamisternas förehavande. Borde man inte åtminstone, om det nu är så viktigt att redovisa islamist-siffror, göra en jämförelse mellan de båda, eller ännu hellre en jämförelse mellan alla de terrorgrupper som begår terrorbrott? Det känns som att det vore mer rättvist tycker jag.

Nu menar jag inte att man helt bortser ifrån gärningsmannens politiska hemvist, för det är ju inte precis någonting man väljer att ignorera vilket ju jag såklart tycker är väldigt bra! Det är nog så viktigt att veta hur och varför och vad som gjort att han agerar på det här sättet. Det är jättebra att man redovisar det, och media gör det bra. Det är bara lite trist att man utöver detta ändå väljer att lägga en del av fokus på islamister som inte har ett dugg med saken att göra i det här fallet. Om man nu ska göra det, kunde det kanske vara lämpligt att lägga fram fakta och visa på de olika grupperingar som finns i samhället och som begår terrorbrott, visa att det inte enbart handlar om en grupp och att det faktiskt inte är så att islamister begår 99% av terrorbrotten som det annars kan verka som, åtminstone stundtals. Sen kanske man kan välja att fokusera på att det inte är muslimer i allmänhet som går omkring och funderar på när man ska slå till härnäst. Det är inte heller majoriteten av de långt ut på högerkanten som går omkring och gör det. Vi måste försöka separera handlingar från åsikter och tro för det är inte samma sak.

Dagen idag ska jag förövrigt spendera ihop med Mattias Gardell's bok "Islamofobi". Jag har precis börjat och kan egentligen bara säga att det bådar gott, det är väldigt intressant..

Norges sak är vår (en inte helt ensam rubrik idag).

Jag blir så förbannad när sådant här händer! Det spelar ingen roll vem det är som är den skyldige, det är lika illa oavsett och jag förstår inte vad det är som gör att vi människor inte har möjlighet att acceptera varandra med de skillnader som vi har, oavsett vad det gäller, och som vi alltid kommer att ha. Jag vet att ni vet att jag inte har mycket till övers för de som rör sig i högerkanterna  men jag vet ju också, och jag inser att de måste få tycka som de vill, annars är demokratin i fara och demokrati är oerhört viktigt! En människas rätt till åsikter är extremt viktigt, man kan inte hindra människor från att tycka, tro eller tänka på ett eller annat sätt. Så länge man möter varandra med respekt så är det så det är. Man kan diskutera, argumentera, förklara och berätta vad man tror på och kanske framför allt varför man tror på det sättet, men man kan inte och ska inte gå till anfall. Det går inte att motivera den extremism som finns oavsett vilket håll den kommer ifrån. Protestera? Demonstrera? Ja, absolut, men man kan inte ta sig rätten att gå till anfall mot de som tycker annorlunda, då anfaller man demokratin och det är farligt!

För egen del ger det mig bara en ökad kraft att kämpa för det jag tror på, människans rätt att vara den hon är, människans rätt att göra det hon vill, det hon kan, det hon inte kan, det hon vill tro, det hon vill tänka. Jag blir, vilket jag kan finna märkligt själv, rädd för dessa krafter - det är ju inte särskilt konstigt att man blir det och det förstår jag verkligen - jag blir bara mer övertygad om att kämpa mot dem. Jag vet att de vill få mig att bli rädd och därför blir jag det inte, de ska inte få min rädsla! Vi är alla lika, det spelar ingen roll varifrån vi kommer eller vad vi tycker - vi är människor och som människor kan vi också betrakta varandra och våga mötas, utan att gå till anfall. Man får bli arg, man får skrika, man får ställa sig upp och ryta ifrån, men man får inte ta ifrån andra människor dess tankar och åsikter, det kan inte nog poängteras.

I Bibeln står det: "Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det skall ni också göra för dem". Även om jag inte tror på någon Gud, så tycker jag att detta är någonting väl värt att tänka på och leva efter. Jag försöker göra det, så långt jag kan, och det är verkligen inte alltid lätt men jag gör så gott jag kan.

Eller som Andy Warhol säger: "I think everybody should like everybody".

Studier

Jag studerar lite då och då olika forum på nätet. Exempelvis Flashback, Nordisk.nu, Politiskt inkorrekt och andra högerextrema ställen (På Flashback diskuteras ju alla möjliga och omöjliga ämnen så att dra alla över en kam ska jag inte göra där). Jag förstår verkligen inte denna extrema hatstämningen! Vad är det som utlöser den mentaliteten, vad är det som gör att man vill hata andra människor, vad hände med empatin? Mitt intresse, om man nu ska kalla det intresse - det känns på något sätt inte helt rätt i sammanhanget, men samtidigt, det är ju ett intressant fenomen, av det här drivs av viljan att försöka förstå dessa människor och deras åsikter. Jag kommer aldrig anamma dem själv, det tillhör liksom inte min natur och jag kommer kämpa mot rasism och nazism i alla dess former så länge jag har ork, men jag vill få ett svar på den stora frågan VARFÖR? Man talar om att raser inte ska blandas, vi kan inte bo på samma ställe för vi har olika hudfärg och religion osvosvosv. Människor och djur är inte av samma ras men vi kan ändå bo tillsammans. Våra katter har inte samma färg, en är randig och en är svart (!!) - de är ändå kompisar. Det är aldrig någon som säger att "nej, hund får du inte ha, det är en helt annan ras än människan så det går inte". Och vi kommer överens med djuren. Det är klart att alla inte gillar katter/hundar/hästar/björnar/älgar/rävar osv. men det är liksom inte så att man vill slänga ut djuren (eller ja - vargarna hänger väl lite löst för somliga, men i övrigt) för att de är djur. Den här argumentationen skulle kunna ta en vändning åt fel håll, inser jag, om jag diskuterar med en rasist/nazist, eftersom de skulle kunna säga att vi ju har afrikanska djur i Sverige också, men vi sätter dem i djurparker, hägnar in dem.. (Say no more, ni ser vart det här går).

Så för att återgå till början - vad är det som får folk att skriva saker som  "börjar på allvar tro att det faktiskt är folk i beslutsställning som vill Sverige illa", "Främst för vetenskapen att deras IQ är väldigt lågt (...)" "(...) fundamentalistiska, khattugande analfabeter" om Somalier. Ärligt talat? Vad är det för värld vi lever i, egentligen? Att en människa inte har fått/haft möjligheten att lära sig läsa - är det ett hinder för att denne ska få leva ett liv i ett land där han eller hon inte riskerar att bli skjuten så fort han eller hon kliver ut genom dörren?

Jag är själv kritisk till en del av den befintliga invandringspolitiken. Någonstans har man liksom tappat greppet. Det är svårt att integreras om man inte ens får möjligheten, exempelvis genom att placeras i betongblock i förorten med massor av andra invandrare som inte heller har integrerats och därför, till exempel, har svårt att kommunicera på svenska. Att hela tiden bli mött av misstänksamhet och förakt är väl inte heller den mest optimala situationen för att ens våga gå ut där i världen utanför, det är tryggare där man befinner sig, man vet vad man får. Och lyckas man få jobb, då är inte det bra heller, då har man ju snott en svensk's jobb och det får man inte göra. Man får heller inte vara arbetslös för då slösar man samhällets resurser. Vad man än gör så är det fel, om man är invandrare. Det blir något slags moment 22 över det hela. Man ska inte synas och inte finnas, men om man ändå finns, så ska man bara finnas där det finns andra som är likadana (vad nu det betyder, det är ju inte precis som att vi svenskar är lika varandra) för om man bor på Östermalm och har en fin bil (som man kanske använt sina egna intjänade pengar på - när man bodde i hemlandet var man kanske läkare med hög lön) fast man "bara" är pizzabagare så använder man antingen a/bidragsfusk eller b/underjordisk verksamhet á la maffian.



Typ.

Han har nog tappat chipsen

Jag hörde på radion att Donald Trump tyckte att det var så bra att han hade deltagit i processen (eller vad man ska kalla det) för att Obama skulle visa upp sitt födelsebevis. Tydligen har man två sådana om man är född på Hawaii, ett ganska kortfattat och ett som är mer detaljerat. Obama har bara visat det första tidigare, men nu, antagligen efter att ha blivit trött på alla spekulationer, kallade han till presskonferens och visade även det senare. Sammanbitet sa han också att det fanns viktigare saker att syssla med. Strax därefter kallar nämnde Trump till presskonferens för att applådera sig själv för att han fått Obama till att visa det. Nu var han nöjd. NU ska arbetet med att kontrollera att det verkligen är äkta (tydligen är han också inne på att kolla om Obamas betyg från Columbia University är äkta). Att ämnet som sådant varit på tapeten sen Obama blev president känns ganska självklart (det är USA, det är en svart president - do the math) men jag fattar verkligen inte varför man ska hålla på.. Han har visat det lätta beviset och det är uppenbarligen så att man funnit det korrekt - han sitter ju i Vita huset nu. Alla gillar honom inte, såklart, Trump verkar definitivt inte gilla honom, men ändå. Donald Trump verkar vara en av de som vill kandidera till presidentvalet nästa år och jag antar att han, istället för att bränna en del av sina pengar på en schysst och ärlig (okej, jag kanske hoppas lite för mycket) valkampanj så tänker han "Aha, vad smart, jag misstänkliggör min motståndare lite till". När jag nu skriver det inser jag att det verkligen är så han tänker. Det är ju klart att när man verkar ha ganska få chips i påsen och inte har så mycket mer att komma med när det gäller politik så får man ta till reservkrafterna - vet man inget så kan man ju inte precis slå till på rättvisa och kloka förändringar i samhället.

Well, well, well...

Jag hör på ett radioprogram på sr.se som heter "Alla älskar Stig". En Sverigedemokrat säger att niquab är en extremism och att svenska kvinnor ska ha rätt att klä sig som de vill, med bara armar och ben. Varför, undrar jag, har inte invandrarkvinnor rätt att inte klä sig i niquab eller vad de nu föredrar? (Vad jag förstår är det väl heller inte så att de klär sig i niquab alltid heller utan hemma hos den egna familjen klär de sig som de flesta andra). Jag säger inte att det inte finns förtryck av kvinnor för det finns det, men det är inte bara invandrade som förtrycker sina kvinnor och jag tycker absolut det är fel att hävda att alla invandrare misshandlar och förtrycker sina kvinnor när det, självklart, inte är så. Man borde väl i princip slänga ut även de svenska män som misshandlar sina kvinnor också - de kan ju handla om misshandel av kvinnor som klär sig "som en hora" med kort kjol och linne med bar mage exempelvis, de har ju rätt till det också. Faktiskt. Personligen är jag inte helt glad i att gå omkring i bara ben och armar året runt. När det är såhär kalla vintrar som den här så tror jag banne mig att en niquab hade varit att föredra faktiskt!!

Nu ska jag lyssna vidare..

Man löser heller inte saker med mer resurser - det viktiga är att man motverkar mångkulturen. Intressant teori, eller?

"60000 kronor i månaden och fri lägenhet i Stockholm!"

Ibland, IBLAND, undrar man hur många hamstrar som totalt springer i SD's hjul - och kanske framförallt - hur många som är borta...

Veckan som gått

Den här veckan har, som de flesta redan vet, bestått av bland annat en riksdagsdebatt om terroristlagen, islamisk terrorism och så vidare. Såklart har jag tänkt att jag ska skriva om det här, men, eftersom jag hittat flera artiklar i DN som jag tänker mig läsa igenom först och sedan använda mig av i själva texten så kanske det dröjer ett tag. Över helgen. Jag hoppas jag ska orka ta mig igenom det. Min skumläsning hittills har resulterat i höjda ögonbryn och förvånade utrop - man tror liksom att gränsen är nådd varje gång, men det är tydligt att det inte är så. Och då är ändå Jimmie Åkesson den som får betraktas som mest slipad i det partiet, utöver honom lär det inte finnas särskilt många pommes frites på tallriken. En sak jag inte förstår är alla de som stenhårt förnekar att SD skulle vara rasister - uttalande efter uttalande bevisar att de faktiskt är precis det de är, men det tycks inte gå fram, det är som att jag vet inte, människor inte reflekterar, de bara hänger på och tror. Jag fattar att alla inte är så intresserade av politik, men röstar man så måste man väl ändå ha någon slags anledning till att rösta på det ena eller andra sättet och då borde det ju ligga i varje persons intresse att veta vad som händer i de frågor man intresserar sig för, de frågor som avgjorde var man lade sin röst? Eller? Är folk så korkade?

En helt annan grej: Vilken musikal skulle ni helst gå på om ni var i New York i sommar? Om ni har någon favorit som ni skulle vilja se? Vi funderar på "Memphis" - tankar kring det?

Jinx

Det började med att jag inte fick tag på någon bussbiljett hem för att bussen var fullbokad samt att vår vän blev sjuk och blev dessutom tvungen att jobba. Det fortsatte med att jag på väg till Linköping för att gå på bussen TILL Stockholm satte mig på ett tåg som blev inställt eftersom någonting hade gått sönder (det tog ungefär en halvtimme för dem att komma på att tåget var så trasigt att de var tvungna att ställa in det), en buss skulle komma en timme senare - självklart kom det ingen buss vid utsatt tid. 20 minuter därefter kom dock bussen, men då var det bara en kvart kvar till nästa tåg (de går med två timmars mellanrum) skulle gå, och det tar betydligt kortare tid att åka tåg, så slutligen kom jag iväg - med tåg!

När vi kom upp till Stockholm skulle vi gå och äta på ett ställe vid S:t Eriksplan. Vår värdinnevän skulle visa vägen. Vår värdinnevän har inget lokalsinne och enda gången hon gått dit själv var i sällskap med andra vänner, så det enda hon hade som riktlinje (utöver kartan från eniro) var en korvkiosk (som vi såg minst två gånger, dock inte samma). Efter att ha ringt sin vän, fattat helt fel och vi gått ungefär åt alla håll utom det rätta, ringt vän igen och slutligen frågat oss fram fick vi äntligen luta oss vid bordet. God mat - som tur var. Väldigt gott, men lite mycket ost. Hem till vännen slutligen, själva det där draghandtaget på min väska går sönder och under natten snarkar jag så att en annan vän inte kan sova (men att jag snarkar är ingen nyhet), jag får halv nackspärr och sover pissdåligt.

Lördag så, vi går ut på stadens gator. Faktiskt har jag inte sådär särskilt mycket minnen av att det hände någonting Jinx-artat utöver att vi aldrig hittade något ställe att äta på där det inte var fullt. Det slutliga valet tog ungefär hundra år på sig att skaffa fram maten, men som tur var, var den god som 17. När vi satt där meddelade vår sjuka och jobbande vän att hon åkte hem för att vila. Vi fortsatte glatt shoppa och som ni förstår kom själva kröningen av Jinxen när vi upptäckte att Polisen spärrat av halva Drottninggatan. Tur i oturen var att vi inte hade hunnit till Indiska som var vår plan, innan det sprängdes. Aftonen spenderade vi sedan på en indisk restaurang där maten var jättetoppen och jag är mycket nöjd med det valet - det var länge sen jag åt indiskt och det är väldigt synd. Jag märker nu när jag skriver om det att mattillfällena var bra, och det är ju skönt, ingen blev matförgiftad i alla fall.

På söndagen upptäckte vi att själva händelsen i verkligheten inte var ett rån, som vi trott, utan ett sprängdåd. Jag och den ena av vännerna var lite krassa och noterade att visst, det är såklart otäckt att sådant händer, men att det vore väldigt naivt att tro att Sverige och Stockholm skulle skonas, vi noterade också att när det sprängdes en bomb i Istanbul nyligen och där flera människor dog så var rapporteringen ganska sparsam i förhållande. (Ni får gärna tycka att jag är korkad och orättvis i mitt jämförande, något sådant har aldrig hänt i Sverige och blablabla. Men. Jag anser, att ju mer uppmärksamhet vi ger åt det, ju mer vi pratar om det, ju mer vi bygger upp en rädsla - för det är precis det som media gör - hos allmänheten som inte är befogad. Genom att GE terrorister, av vilket slag de än må vara, denna uppmärksamhet, ge dem vår rädsla så har de ju  till viss mån lyckats - det är inte det vi vill, eller hur? Tyvärr ser världen ut såhär, det är inte bara i Sverige sådant här händer, vi borde inte bli så förvånade - i så fall snarare förvånade över att det tagit så lång tid innan det hänt - över det. Att det också gynnar de främlingsfientliga, rasistiska och nazistiska grupperingar som finns här i landet behöver jag väl inte ens kommentera känner jag, nu är det hur lätt som helst för dem att ragga nya medlemmar - genom att hänvisa till vår rädsla. Jag tror nog att vi ska vara mer rädda över detta fenomen än för att någon har sprängt sig själv till döds. Jag upprörs över att jag på facebook ser människor som hänvisar till Jimmie Åkesson som om han vore en gud. Människor som vill utrota allt vad muslimer heter, människor som inte fattar att terrordåd överallt i världen inte genomförs av religioner utan av människor som går till ytterligheter, människor som är fyllda av hat och inte av religion. Det är inte "alla såna där muslimer" som gör sådant här - de är lika arga och frustrerade som vi (eller ännu mer eftersom de får skulden) trots att den här typen av dåd är mycket vanligare i deras hemländer, i deras städer - där en stor del av befolkningen är muslimer och trots det drabbas av sådant här. Islam är inte liktydigt med terrorism, ej heller buddhism, hinduism, kristendom och judendom (eller andra, mindre, religioner). Terrorism får aldrig, jag upprepar aldrig, likställas med religion. Terroristdåd utförs förvisso, ibland,  i "religionens namn" men har aldrig något egentligen samband med det som religion faktiskt handlar om).

Åter till min redogörelse av söndagen:

Vi spenderade några timmar i stan, försökte hitta en toalett någonstans med fick gå runt i flera timmar (eller i alla fall kanske 10-15 minuter - vilket är mer än tillräckligt när man behöver gå på toa - innan vi slutligen hittade ett gäng på NK. (När försvann skyltarna???). Jag vinkade sedan av flickorna som ju kom med bussen och dundrade vidare mot Panduro (vi var där på lördagen, men jag insåg ju att mina vänner inte hade någon större lust att spendera hela dagen där, så jag höll tillbaka min känsla av att befinna mig i himmelriket på jorden) där jag fick en dunderinsulinkänning och var tvungen att käka upp ett och ett halvt paket druvsocker innan jag slutligen kunde fokusera blicken. Därefter gick det dock som smort och jag hann dessutom springa in och få tag på julklappar till kusinerna Nyberg och Sandberg. Jag hann också införskaffa mat till bussfärden och hann i god tid till terminalen. Där tog det slutligen stopp. Såklart. Varken mitt födelsenummer eller bokningsnummer fanns i busschaufförens lilla minidator. Jag fick vänta till sist och efter att chauffören hade ringt till kontoret så fick jag till slut hänga med, jag också. Jag fick ett säte för mig själv och där satt jag sen stadigt tills jag kom - också i god tid faktiskt - till Linköping där tåget hem var försenat. Väl på tåget fick vi veta att vi skulle byta i Mjölby, ett nyare tåg, där de talade om att det var gratis att åka eftersom det var invigning av dessa nya tåg. Jag hade det i bakhuvudet men inte tänkte jag på det när jag steg på och betalade mina 110 kronor. Till Tranås kom jag dock slutligen, sådär en kvart försenad (vilket var bra, för då kom maken precis i tid, där ser man vikten av att inte tala om att man är försenad) och fick komma hem. (Just det, det var ju då jag också fick veta att själva självmordsbombaren var i från Tranås också). Jag tror att det var det som satte spiken i Jinxlådan, för efter det har jag inte märkt någonting mer än att jag trillat ner i mitt lilla deppighetshål. Livet känns sådär härligt meningslöst och jag vill gömma mig i min säng i mörkret. Inte ens julen känns särskilt rolig längre, så då förstår ni kanske...

En fundering bland julpysslet

Hur firar Jimmie Åkesson och hans polare jul egentligen? Granen är klart borta men ringlekar är såklart ett måste (fy skam, fy skam, för ingen ville ha han) (aningens modifierad version). Jag gissar att det kommer en liten gårdstomte och ingen hoho-ande gubbe med lösskägg. På bordet då? Här har jag några frågetecken så ni som vet varifrån maten härstammar säg gärna till så ska jag ändra i listan! Lutfisk, det känns ju väldigt svenskt, skinkan, mjo, antagligen med ett lass skånsk senap och revbensspjäll likaså, knäckebröd och bruna bönor, mjölk och julmust, Aladdin och Paradisask går däremot bort, choklad är ju inte svenskt, glögg känns som kommet ur Glühwein så det går ju också bort, nötterna - big no-no, saffransbullar och pepparkakor kan väl också slängas, kryddor av det slaget - jag säger nej. Julstrumpa med julklapp till barnen på morgonen - knappast - är julklappar i sig verkligen någonting ursvenskt? Julotta är väl ett säkert kort (såvida inte prästen talar om människors lika värde förstås).

Frågan blir, märker jag: Sorteras maten efter uppfinnare eller efter innehåll?? Jag tänker, man vill väl minska globaliseringen, åtminstone i viss mån (jag har inte full koll där) och rimligen borde väl då också export och import beröras så antagligen måste det ju bli innehållet i så fall.

Jo. Jag vill nog vara en liten fluga på väggen när Jimmie Åkesson niger som flickor, spelar musik som skaraborgare och hoppar grodor. Spännande och liksom, en ny kulturupplevelse! :-)

Jaha?!?

Jag undrar: Hur tänkte egentligen SD när de gick ur kyrkan under predikan om människors lika värde? Tycker de själva att det var ett j-ligt moget och övertänkt agerande? Och varför kände de sig diskriminerade - om deras politik nu inte handlar om rasism och att de själva tycker att alla är lika mycket värda, så borde det väl knappast ha varit något fel i det? Det känns inte, anser jag, helt orimligt att en präst/biskop i det här fallet pratar om människors lika värde i en predikan, det är ju det kyrkan (bland annat) arbetar med. OM man nu tycker att det är diskriminerande att tala om att alla människor är lika mycket värda, visar inte det på ett väldigt stort och framförallt väldigt obehagligt ställningstagande? Som min make sa igår: "Hitler och hans grabbar klev ju också ur kyrkan mitt under predikan".

Varningsklocka? Någon?

...264...

Nedan nämnda diskussion om SD har nu resluterat i att motpartens blogg inte går att komma åt för mig.. Jag hade det på känn det kan jag säga och det känns ändå skönt att jag, trots att jag stundtals inte tycker jag har utvecklats mycket sen jag var 20 inser att jag faktiskt har mognat. Sånt är roligt!

I övrigt är väl den insikten ungefär den roligaste här idag. Just nu känns allt bara jobbigt och hopplöst. Har skuttat (nåja) runt huset och tvättat fönstrena på utsidan samt tvättat kökssoffan som nu äntligen ska målas (åtminstone ska jag börja slipa på den litegrann när den torkat efter målartvätten) och det är väl det. Jo, såklart har jag tittat på tre avsnitt av SATC också. Återigen har jag sjunkit ner i hopplöshetens töcken.. Jag ställer mig frågan: varför är det såhär, vad är det som gör att medicineringen inte hjälper mer än vad den gör? Varför ska det vara såhär? Varför kan man inte få veta att det åtminstone inte dippar på det här sättet från en dag till en annan? Jag vet att det inte finns någon som är på topp dygnet runt, så är det ju, och jag kräver inte att det ska vara så för mig heller - men bara lite mjukare vändningar, typ bergochdalbana för barn eller någonting i den stilen.

Moahahahaa!

Jag kan tycka att sådana inlägg som jag skriver nedan kan vara lite fåniga, men samtidigt känner jag att det är så typiskt för sd-retorik att jag måste..

Tydligen sticker det i ögonen när man står upp för det man tror på. En diskussion kring demokrati och rasism och icke-rasism osv. på FB igår, resulterade i att jag idag har ett par (de är gifta) mindre på vänlista. Det är ju för all del lite trist - man måste ju kunna tycka olika även om man är vänner, synd att vänskap inte är större än så. (Herregud, min make och jag röstade på helt olika block och det är inte så att vi lämnat in om skilsmässa - uppenbarligen -för det). Jag tycker också det är viktigt att man kan diskutera saker. Jag medger att jag kanske var lite "klapppåhuvudetlillavän", det var jag, och det kan jag ju rakt upp och ner be om ursäkt för, det var inte riktigt meningen att det skulle framstå som det.

För att jag inte ska förlora mig in i dravel och ordbajseri vilket jag har en tendens att göra när det gäller sådana här saker tänker jag istället punkta upp lite olika delar där jag ger min syn på saken, allt diskuterades inte så det är inte diskussionen rakt av så att säga.

- Jag är FÖR demokrati

- Jag är FÖR rösträtt för alla människor

- Jag är FÖR att man respekterar andras åsikter, det betyder dock INTE att jag nödvändigtvis håller med om åsikten, men eftersom vi har åsiktsfrihet i det här landet (och det är ju tur, det är många som inte har det) så får jag ha en annan åsikt.

- Jag är STARKT emot rasism.

- Jag anser (återigen, det är en åsikt, inte en sanning) det vara naivt av anhängare till SD's politik att säga att de inte är rasister. Men det kanske känns lättare att låtsas om att det är så, istället för att stå för det man tycker och därmed också vara "stolt" över sin åsikt, sina val.

- Jag anser att det är fel att döma andra människor utifrån religion, härkomst, sexuell läggning, utseende och utifrån vad andra människor gör fel. Enligt SD-resonemang (och här hårddrar jag det lite, det är jag medveten om, det är inte riktigt såhär extremt) så skulle i så fall även alla svenskar kunna vara ungefär som Sture Bergvall (eller Thomas Quick som han är mer känd som) eftersom vi är svenskar.

- Att, som SD, peka ut en grupp människor som ansvarig för all världens olyckar (muslimer) tycker jag är väldigt fel. Ja. Det finns muslimer som gör väldigt dumma saker, men det finns lika många människor inom alla religioner som gör väldigt dumma saker. Det är dock viktigt att uppmärksamma att det inte är religionen i sig som gör dumma saker. Dumma saker görs alltid, alltid av människor - oavsett religion. Jag tycker det är skrämmande att man får det att framstå som en enskild grupp av religiösa människor är ansvariga för allt, eftersom jag kan se likheter med hur man behandlade judar innan och under andra världskriget.

- Jag tycker också att integrationspolitiken har misslyckats. Det finns stora problem i hur man hanterat flyktingar (eftersom det till största delen är de människor som hamnar i kläm, de har inte kommit hit frivilligt utan har, av olika orsaker flytt hemskheter som vi inte ens kan föreställa oss). Självklart är det jätteviktigt att de som kommer till Sverige ska lära sig svenska - det är ju nyckeln till väldigt mycket, arbete, studier, kommunikation osv. Det betyder inte att de måste BLI svenskar. Vi har både religions- och åsiktsfrihet i Sverige, man får tro på vad man vill och man får tycka ett eller annat.

- Det är fel att säga "ja, men om vi skulle flytta till deras (?) länder (jag skulle tro att det är mellanöstern vi snackar om ) så skulle vi inte få bygga kyrkor! Det kan vara rätt, men å andra sidan finns det redan kyrkor i "deras" länder eftersom inte alla som bor där är muslimer. Å tredje sidan vet jag inte i hur pass stor utsträckning man egentligen bryr sig om det, hur många i ett av världens mest sekulariserade länder går i kyrkan egentligen?

- Jag föreställer mig att om vi var tvungna (för faktiskt, de flesta är tvungna) att fly från Sverige så skulle de svenska traditionerna (som till största delen baseras på kristna högtider och som är värdefulla även om man inte tillber den kristna guden) kring jul, påsk, lucia, pingst, midsommar (nu är ju förstås midsommar inte en i första hand kristen högtid utan är sprungen ur tron på asagudarna), semeldagen, kräftor- och suströmmingsfirande skulle bli långt mycket viktigare än vad de faktiskt är nu. (Jag menar inte att vi inte firar dessa saker, men jag tror inte vi ser betydelsen av dem för oss personligen i så särskilt stor utsträckning eftersom det är så självklart).

- Ja, det kanske är lite klumpigt av Mark Levengood att uttrycka sitt missnöje med de som röstade på SD (eller, ptja, jag vet inte egentligen, man får ju faktiskt tycka vad man vill), men man kan ju kanske förstå att han känner sig lite ledsen för att nästan sex procent av befolkningen tycker att han inte borde få vara här i landet, han är ju både invandrare och homosexuell. Att kalla uttalandet för diskriminerande känns lite, ja, fånigt.

- Sen i största allmänhet kan jag ju tycka att avsluta vänskapsrelationer för att man inte håller med varandra är ganska fånigt det också. Alltså, skriver man någonting i ett öppet forum så kan man inte räkna med att alla som läser ska hålla med och säga "ja, såklart har du rätt", det kan inte vara särskilt svårt att räkna ut. Det känns ganska, hur ska jag säga, signifikativt för SD's retorik att man stoppar huvudet i sanden eller låtsas att man inte hör (eller slänga ut sina FB-vänner för den delen), när man får motargument som man inte kan besvara. Faktum är, att en diskussion i diskussionen var just att det är fånigt med statusrader som säger att man ska ta bort alla vänner som röstade på SD, allt med hänsyn till just demokratin och rätten att ha sin åsikt. Att sen använda sig av exakt samma metod fast åt motsatta hållet känns väl kanske, tja, lite....märkligt. Man kan ju undra vari skillnaden ligger.

Slutligen ska jag också tillägga att personen i fråga inte röstade på SD, det är naturligtvis väldigt bra, men uppenbarligen lockar deras politik väldigt mycket..

I slutändan kanske man kan säga att ja, det är lätt att säga att "alla får tycka vad de vill", så länge alla håller med mig. Det är tråkigt att man slänger iväg sina vänner så lättvindigt, jag har många vänner som inte tycker som jag i många frågor och omvänt, men jag dömer inte dem för det, de är ju mina vänner och jag respekterar och älskar dem oavsett. Det är det vänskap handlar om för mig. Diskussioner är roligt och det gör att man upptäcker olika saker och kanske får man en ny vinkel till livs, som man inte hade förut. Men. Det är tydligen olika det med, och det är klart att det får vara det - "luften är fri".

Till alla mina andra vänner, som röstade på det ni kände var rätt för er och som tål att jag och du kan ha olika åsikter, men också lika, skickar jag en stor och varm kram!

Hur i helvete tänkte dom?

Som ni säkert förstår kommer detta inlägg bli ett riktigt förbannat inlägg. Jag är fortfarande så upprörd över SD's framgångar. Vi måste på något sätt visa vårt missnöje - någon som är med på att engagera oss för en demonstration som ska gå av stapeln i alla städer i hela landet, samma dag och samma tid?? (Ja, jag tycker att det är viktigt att man får rösta på vad man vill, att man får tänka och tycka vad man vill - det i sin tur betyder ju inte att man bara ska sitta tyst och nicka, man har enligt samma princip full rätt att uttrycka sitt missnöje över det man anser är fel).

Alltså. Egentligen vet jag inte vad jag ska säga. Först och främst hoppas jag att Alliansen öppnar sig för ett samarbete med Miljöpartiet och att Miljöpartiet i sin tur gör det motsatta - eftersom samtliga partier uttryckligen sagt att de inte vill samarbeta med SD så tycker jag att man ska följa den vägen och samarbeta istället för att motarbeta. Om de inte gör det, så blir jag uppriktigt sagt förbannad på både den röda och blå sidan för att de inte tar sitt ansvar eftersom de KAN göra det, de KAN påverka politiken i rätt riktning och de MÅSTE göra det, lämna inte över ansvaret till SD - ta det själva och påverka!! Visa att ni inte viker ner er för rasister och låter dem vinna!

Sist, men inte minst, så förstår jag verkligen inte hur man på allvar kan rösta på SD och sedan inte kalla sig själv rasist. Stå för vad ni tror på och försök inte skylla på något annat. En röst på SD är de facto en röst på rasismen och fattar man inte det så är jag tveksam till om man överhuvudtaget borde få rösta. De kan försöka slingra sig och säga att de röstar på dem för att de har så fin familjepolitik (hört talas om KD?). De rasistiska inslagen bryr man sig inte om (eller hur?) utan det är resten av politiken man vill åt. Jag förstår att man vill intala sig det, men det frånsäger dem inte ansvaret och det gör inte att de är mindre rasistiska - har du röstat på SD så är du rasist. Du kan aldrig, aldrig, aldrig säga någonting annat. Du har såklart rätt till din åsikt och att rösta på SD, men låtsas inte om att du inte vet att de har rasistiska åsikter och att deras politik till största del handlar om just detta.

Vi måste nu ta vårt ansvar och visa vårt missnöje. En liten käck hejarramsa får tjäna som slutkläm: "Vi ska vinna! Vi ska ta dom! Vi ska göra ketchup av dom!"

Chooseday

Idag är det val. Om nu någon har missat det. Jag och min make hade tänkt att vi skulle vandra, glada i hågen ner mot vallokalen och sen hem igen. Tyvärr tyckte inte vädergudarna det och således släppte de ner allt vatten som fanns. (Det är fortfarande inte slut).

Hursomhelst. Jag har för första gången i mitt liv röstat blått. Jo. Det är sant. Jag kände ett tag att jag verkligen, verkligen borde rösta rött eftersom jag är sjukskriven och ja, bidrag och så vidare. Tyvärr är inte Mona Sahlin min kopp the. Hade Maria Wetterstrand varit kandidaten för statsministerposten hade en grön röst varit betydligt närmare. Faktum är att jag också funderade på att rösta grönt (och jag gjorde det i kommunvalet), men det avgörande för mig var att jag inte kan tänka mig Mona Sahlin som statsminister och jag KAN inte rösta på någonting jag inte tror på. Min tanke om Miljöpartiet var dock att det kan hända att de kommer att ta steget att samarbeta med Alliansen om SD får för mycket röster (ja, ni har kanske följt debatten) och då tänkte jag att Miljöpartiet var en stark kandidat, men, till syvende och sist så var jag ändå tvungen att följa mig själv och min inställning. Blått it is. För att jag tror på Sverige. (Nu låter jag ju verkligen som att jag propagerar stenhårt, men det gör jag såklart inte, alla får ju rösta på vad de vill naturligtvis. Alla har ju sina hjärtefrågor, sina argument och sina förutsättningar). Men det ska verkligen bli spännande att se vad det blir för slutresultat.

Det känns fortfarande jättekonstigt att ha gjort det här valet, vilket jag egentligen inte begriper, jag har varit mer insatt än någonsin och jag tror också att mitt val har varit mer medvetet än någonsin tidigare och antagligen också mer rätt för mig, än tidigare. Eller. Jag tycker såklart inte jag röstat fel tidigare, för just där och då var det naturligtvis rätt. Men jag inser också nu att politik är mycket, mycket mer än vad man tror, frågorna är mycket större och mer komplexa än vad man tror. Det handlar inte om "vi gör rätt, ni gör fel". Det finns inte EN lösning som gör att allting blir perfekt. Jag ska verkligen med glädje följa de nästföljande fyra åren, nästa val kommer jag kanske rösta på vänstern :-)

******************

Och nu, som förberedelse inför nästa stora bloggämne här hos mig, vill jag påminna eder alla om att gå in och anmäla er till julklappsswapen!

Surströmmingens lördag

Igår såg jag ju då valdebatten, slutdebatten. Tror någon att jag nu är fullkomligt övertygad om vilket parti som ska få min röst?

Nej.

Jag slits verkligen fram och tillbaka. Jag vet att inte hela valet står och fallerar med min röst, men det är nog så viktigt, det är väldigt viktigt. Det är rent av jätteviktigt. Jag förundrades igår över frågor om sjukförsäkringen. Givetvis, jag säger givetvis är det fruktansvärt att människor blir lidande på alla de sätt som vi hört på radio och tv, och läst om i tidningarna. Jag lider med de människor som drabbas. Jag tycker det är bra att alliansen erkänner att de har misslyckats till viss del med det här, och att de vill arbeta för att det ska bli bättre. Jag tillhör ju själv en av de som har blivit utförsäkrad och fått sjukersättning och jag tycker faktiskt att själva tanken och meningen med systemet är bra. Det är viktigt att man har möjlighet att få hjälp ut i arbetslivet i den mån det är möjligt, för många människor (egentligen oavsett om de är sjuka eller ej) så tror jag att jobbet har väldigt stor betydelse för välmåendet. Återigen, OM DET ÄR MÖJLIGT för personen, givetvis ska ingen som inte klarar av ett jobb tvingas ut i arbetslivet. Det är ju lite trist dock om det faktiskt visar sig att personen klarar av ett jobb på kanske 12,5 % efter 10 år och då inte ha möjlighet att göra det. Men självklart ska man också få vara sjuk och bli frisk i den takt det går - stressa fram någonting gör ju inte det bättre. Ofta undrar jag: Är jag verkligen den enda människa i hela landet som har positiv erfarenhet av sjukförsäkringssystemt? Jag vet ju förvisso inte hur det såg ut innan, eftersom det här hände nu i vintras, men jag har ju blivit beviljad sjukersättning, och det gick jättesmidigt. Vilka finns det flest av egentligen: de som har bra erfarenheter och de som har dåliga? Det känns ju som att jag är helt unik... I sammanhanget måste jag också tillägga ett problem: det är mycket märkligt att en läkare som aldrig någonsin har träffat den sjukskrivne ska göra en bedömning av dennes arbetsförmåga. Hur kan det ens vara möjligt? Och hur kan det komma sig att denna läkare helt kan ignorera andra läkares intygande (som i vissa fall är flera stycken) om att personen faktiskt är så sjuk som de skriver, som har träffat och sett personens problem. DET är ju helt galet. Tänk om man låg där med ett ben som var brutet och en benpipa kikar ut lite käckt och så ringer man försäkringskassans läkare och frågar om han tror det är brutet, men nejdå, inte alls säger han, du kan glatt skutta vidare på din studsmatta!

Det fanns bra idéer om integrationen, jag gillade flera av förslagen - det är lite synd att min C-uppsats i Historia och som handlade om just integrationspolitiken i Sverige skrevs redan 2003, det var liksom lite för tidigt för den debatt som är idag. Hade det varit idag hade jag ju lätt fått en doktorandtjänst! (Eller, det tycker i alla fall jag själv, det de inser idag har i flera år funnits i min arkiverade uppsats på Stockholms Universitet).

En lite oroväckande sak var Mona Sahlins svar när hon pratat om en avhoppad Moderat med Fredrik Reinfeldt och han kontrade med att hon säkert visste att det ibland hände att partikamrater hoppade av: "Det är jag van vid". Inte den längsta pommes friten på tallriken direkt...

Och såg ni att Maud Olofsson hade en sne näsborre?? Jag kunde inte riktigt lyssna på vad hon sa, jag såg bara näsborren. I den mån jag hörde någonting så tyckte jag att hon bara sa samma sak. Gång på gång. Entreprenörskap! Jan Björklund i sin tur hade roliga öron..

Nåväl. Jag tror att jag är ganska klar över vilka partier det inte blir, men jag har ändå kvar sådär tre stycken.

Vad gäller surströmmingen så väntas en sådan festlighet under kvällen. Som tur är ska jag också ge bort bullar.

Vessla eller kamel?

Jag vet inte vad jag ska rösta på!! Fortfarande inte!! Det har aldrig hänt förut att jag varit såhär velig.. Eventuellt kommer jag att komma till röstlokalen när den öppnar på söndag morgon och sen bo där, i mitt lilla bås, hela dagen och sen får de släpa mig till lådorna för att jag ska lämna kuverten. Det är verkligen tur att slutdebatten är ikväll, jag ska sitta som klistrad (hoppas jag inte behöver gå på toaletten) hela tiden. Lätt! Peter får fixa krubb och dryck.. (Vi ska äta Västerbottenpaj, inspirerade av "Halv 8 hos mig").

Ps. Jag tror vi ska få svärföräldersbesök typ nästa vecka....

...275...

Jag känner att jag hoppar från ämne till ämne ganska friskt i den här bloggen - men det är ju det som är så bra med att det är just min blogg!

Det är det här med valet. Ju mer insatt man (dvs. jag) blir, och som jag sagt tidigare, såhär insatt har jag nog aldrig varit tidigare, ju svårare blir det. Alltså, man ser plus där man tidigare alltid bara sett minus och man ser minus där man tidigare bara sett plus. När jag var ute på dagens promenad (duktig) hörde jag ett radioprogram med en skrikande programledare i P1 (minns inte vad programmet hett) där förre Center-ledaren Olof Johansson var någon slags side-kick. Han, Olof alltså, att han tyckte det varit bra om politikerna försökte enas om någonting och sedan se saken ifrån den andres synvinkel (jag tror ni fattar hur jag/han menar) för att då lär man sig väldigt mycket och man blir lite mer medveten om hur någon annan tänker. Att liksom se alla saker som man faktiskt tycker ganska lika om, och hur man kan utveckla sitt samarbete där. Sen är det ju klart att det finns olika partier för att man inte tycker lika i alla frågor, och så ska det naturligtvis vara - men istället för denna ständiga pajkastning. Bra side-kickande!

Ett område där jag under den här tiden blivit mycket kunnigare är Sveriges finanspolitik (vem kunde tro det) och hur man har hanterat krisen och på vilka sätt man har löst problem, hur man skiljer sig gentemot exempelvis Grekland som har stora problem med sin ekonomi. Det är ju hur intressant som helst! Och, faktiskt, spännande. Man får en helt annan inblick i hur saker och ting är beroende av varandra, varför det är möjligt att göra på det här viset men inte på det här, och vad som händer om man agerar på ett visst sätt jämfört med om man hade gjort det motsatta osv. Jag ska bli finansminister när jag blir stor! (Tyvärr vet jag inte för vilket parti ännu).

...279...

Valaffischen för de rödgröna är intressant upptäckte jag idag. Jag satt i godan ro och läste DN och såg att ingen av partiledarna tittar åt samma håll! Är det en slump eller har det någon betydelse och isåfall: VAD betyder det? Att de tittar åt olika håll för att alla har varsitt område och tillsammans täcker man in rubbet? Att de tittar åt olika håll för att de inte kommer överens om vilken politik de ska föra? Var jag inte förvirrad och hade ångest för vad jag ska välja förut, så är jag det nu. Inte ens språkrören, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand (som förövrigt gick i Peters parallellklass, har jag för mig) ser åt samma håll och de borde väl i rimlighetens namn göra det?

Förstora

ra

Dag 292 - Jag kommer att citera en insändare för att just nu tycker jag att livet är en jävla bajskorv!

Jag läste alltså i gårdagens DN en liten insändare. Eftersom jag verkligen och innerligt ogillar Mona Sahlin har jag nu, såhär i valtider, funderat på vilka människor som egentligen gillar henne och tycker att hon är en riktigt reko brud. Nu har jag fått svaret. Från Hakon i Bromma. (Eventuellt är han ironisk, vilket ju faktiskt kan vara en bra sak i det här fallet).

Ehrmhremhrm..

"Lyssna på Mona

Mona Sahlin har ett lågmält kvinnospråk, ett tilltal som retar gallfeber på machos i alla partier. Lyssna noga på Mona! Så talar framtidens politiker. Lugnt, erfaret, kunnigt, utan arrogans, fritt från kaxigatonfall. Det ger mej hopp om politikens roll, om demokratins framtid."

- DN 27/8 2010

Jag inte låta bli att undra: Finns det två Mona Sahlin?

...det måste ju vara ironiskt. Det KAN inte vara på riktigt....

För övrigt tycker jag att det är synd att man får med ett helt gäng partier när man röstar på det man valt för egen del. Jag har en tanke om hur jag ska rösta, men, det är absolut inte lika självklart som jag tycker det har varit tidigare... Antagligen för att jag var yngre och inte lika insatt.

Till slut vill jag ha boktips! Det gör inget om boken ligger i den hög av sådär 20 böcker som jag lånat på biblioteket och som ligger bredvid min säng, men, det är absolut inget krav (man kan ju alltid låna fler om man inte redan har boken - oläst - i bokhyllan).