Chock?

Idag har jag och mitt boendestöd uträttat storverk! Vi har kokat äppelmos på cirka 2,5-3 kg äpplen. För att göra det lite mer spännande kokade vi i lite kanel och vaniljsocker och det blev en riktig höjdare! Det är ju skitenkelt att göra äppelmos upptäckte jag - äpplen som kokar i lite vatten, det blir mjukt av sig själv och moset behöver inte mosas för det är mosigt ändå (kanske beroende på vad man använder för äppelsort i och för sig). Sen hivar man i lite socker och lite Askorbinsyra (för att det inte ska bli missfärgat och kokar lite till samtidigt som man smaksätter och sedan: Klart! Det tar ju knappt ingen tid alls! Och. Man känner sig väldigt husmoderlig.

En till bra sak är att vår lilla Elsa har kommit tillbaka hem igen, hon har varit borta sådär ett dygn, tror vi (man har ju inte helt koll exakt på när man släpper ut katterna), vi såg inte till henne på hela dagen igår och i natt var hon ute, så jag var jätterädd att hon blivit påkörd, uppäten av en räv eller någonting. Men. Idag när jag var uppe och röjde i mitt pysselrum så hörde jag ett jamande vid dörren i köket och där var hon! Man blir så lättad! Elsa själv verkade inte särskilt berörd, hon tittade oförstående på mig och boendestödet och sen gick hon och la sig.

Förresten var det frost idag på morgonen. Det är ju jättevackert - jag tog några kort på sjön som inte syntes pga ett stort moln. Ni ska få se fler höstbilder i ett höstbildsinlägg som jag ruvar på lite till (jag ska nämligen gå ut och ta en tredje sväng för att få lite nya bilder från nya platser under dagen). Att det är kallt och att det är höst är följaktligen numer en verklighet. Jag behöver därför sticka klart min basker och göra nya pulsvärmare - detta inom det snaraste. Pulsvärmare kanske är det jag ska göra först, mössor har jag ju flera stycken, så om det dröjer lite med baskern så klarar jag mig. Pulsvärmare däremot. Det är väldigt skönt om man är på fotorunda till exempel..

Vår lilla Elsa!

Viktig fråga:

Såhär när valet är över och man kommer in i vardagslunken igen blir det lätt lite tråkigt. Därför har jag ansträngt mig för att komma på vad man ska göra istället. Jo. Jag ska välja årets Amaryllislök! Amaryllis är den finaste julblomman tycker jag, förra året var mina polkagrisfärgade (vackert förvisso, men det kändes inte helt rätt). Förra året satte jag också lökarna alldeles för sent, så de blommade ungefär i februari.. Av denna anledning, tänkte jag nu vara ute i god tid. Så. Vilken av dessa vackra exemplar ska jag välja?

Den här tycker jag är vacker och lite spännande, den ser väldigt julig ut, trots att det röda inslaget är diskret - jag tror det är det som gör grejen.

Vitt är alltid fint, den här känns ju ganska klassisk.

Den här kritvita lockar ju onekligen en hel del, den ser lite spröd ut tycker jag vilket gör den väldigt vacker.

Här har vi ju den riktiga klassikern "ferarriröd" som det står i beskrivningen.

En helt ny, limegrön Amaryllis. Jag tycker den är lite frän, det tycker jag. I ett arrangemang skulle den nog passa riktigt bra.

Slutligen den här mörkröda sammetssorten. Den känns väldigt julig, väldigt klassisk också - skulle kunna vara lite mörk, men jag tror att det inte gör särskilt mycket, med tanke på att vi har det väldigt vitt här hemma.

Så. Vad tror ni? Vad tycker ni? Go Classic eller lite mer modernt? Eller, kanske en kombination? Jag tänker mig gärna ett arrangemang, så föreslå gärna kombinationer med andra blommor :-)

...

Idag är en ledsen dag. Den är tråkig. Allt är tråkigt. Jag har ingenting att göra, allt är tomt. Det festligaste i livet är de dagar då jag åker och tränar samt har samtal med min pratkontakt. Kul. Missförstå mig rätt. Huset är fint, läget fantastiskt och jag trivs med det, men, det skulle inte skada om det låg på gångavstånd från Tranås så att man såg lite folk då och då. Men. Antagligen skulle det inte förändra något. Det är väl såhär livet ska vara. Jag och internet. Jeeijj. Verkligen.

Va??

Jag har ju hört lite överallt om programmet "Kungarna av Tylösand". För att bilda mig en uppfattning så var jag ju tvungen att se ett avsnitt - så det har jag gjort nu. Ärligt. Vad är det för skit?? Alltså. Nej. Jag begriper inte. Vad är liksom poängen? Att se ett program där "coola" människor festar loss känns liksom, sådär.. Och vad är det för ord de använder? Skägg? Vad betyder det? (Jo, jag vet vad ett skägg är, min man har ju det, men i de sammanhangen de använder det betyder det inte skägg i den meningen). Och framförallt, det viktigaste: Vad säger deras föräldrar???

...264...

Nedan nämnda diskussion om SD har nu resluterat i att motpartens blogg inte går att komma åt för mig.. Jag hade det på känn det kan jag säga och det känns ändå skönt att jag, trots att jag stundtals inte tycker jag har utvecklats mycket sen jag var 20 inser att jag faktiskt har mognat. Sånt är roligt!

I övrigt är väl den insikten ungefär den roligaste här idag. Just nu känns allt bara jobbigt och hopplöst. Har skuttat (nåja) runt huset och tvättat fönstrena på utsidan samt tvättat kökssoffan som nu äntligen ska målas (åtminstone ska jag börja slipa på den litegrann när den torkat efter målartvätten) och det är väl det. Jo, såklart har jag tittat på tre avsnitt av SATC också. Återigen har jag sjunkit ner i hopplöshetens töcken.. Jag ställer mig frågan: varför är det såhär, vad är det som gör att medicineringen inte hjälper mer än vad den gör? Varför ska det vara såhär? Varför kan man inte få veta att det åtminstone inte dippar på det här sättet från en dag till en annan? Jag vet att det inte finns någon som är på topp dygnet runt, så är det ju, och jag kräver inte att det ska vara så för mig heller - men bara lite mjukare vändningar, typ bergochdalbana för barn eller någonting i den stilen.