305:e inlägget

Det är ju inte klokt. 305. Och det är bara i den här bloggen - mina tidigare bloggar är ju försvunna och ingen vet hur det stod till med inläggen där..

Idag är det alltså fredag - om ni missat det. Bröllop i England. 47 dagar kvar tills vi åker. 1 månad och tre dagar tills vi börjar flytten. Dollarn är fortfarande på väg ner och kan i bästa fall sjunka så lågt som till 5,80, något som inte hänt sedan 1992 tydligen. Stark krona och svag dollar är en bra kombo kan man lätt konstatera. Solen sken här alldeles för en stund sen, jag tänkte att jag då kunde kliva ut i solen och sätta mig i solstolen och läsa den bok jag läser just nu, en bok om självmordsbombare. (Just nu är jag inne i en period där jag vill läsa lite facklitteratur i första hand). Nu har dock solen klivit bakom molnen igen och jag blir således inomhus ett tag till. Som sista dags-redovisning kan jag nu tala om att jag ska till tandläkaren på tisdag. Tjohooo! (Jag har halva priset på mina besök fram till den 31 maj, så det gäller ju att köra stenhårt).

Veckan hittills har varit ganska kass, det är liksom verkligen bara deppo och ångest. Jag hatar verkligen att vakna av att man skakar för att man är så orolig och får ångest av det man drömmer. Ibland lugnar det ner sig av sig själv, ibland inte och då blir det ju tablettdags. Att vakna med ångesten molande i magen är heller inte en stor hit, den försvinner oftast inte av sig själv däremot och då får man hoppas på en tablett och det bästa. Min prattant sa häromdagen att det finns vissa studier som visar på att personer med depressioner andas annorlunda. Inte bara i ångestsammanhang utan i övrigt också. Det skulle kunna förklara varför jag alltid måste andas dubbelt så många gånger som resten av deltagarna när vi kör lite "andasin-andasut" på träningarna - jag får liksom andnöd medan de andra är helt tillfreds med andetagen. Jag har fått andningsövningar, jag hoppas jag ska lyckas få in dem som rutin i vardagen men det är inte helt enkelt. Dels måste man ju göra övningarna och framförallt måste man KOMMA IHÅG att man ska göra övningarna. Det senare kan man säga är mitt problem.

I morgon är det som bekant Valborgsmässoafton. Vintern ra. Sköna maj välkommen. Glad såsom fågeln i morgonstunden. Jag funderar på hur vi ska fira denna happening. I ungdomens dagar så var det t.ex. "Festivalborg" och lite senare blev det exempelvis "Backhäv" och ännu senare lite allmänt studentfestande (Popaganda på Stockholms Universitet, tror jag var på Valborg). Från första början var det såklart också elden. Man kanske skulle ta upp den traditionen och lägga till lite god mat och sådär - allt enligt principen "kan det firas så SKA det firas". Vad ska ni göra?

Dagens bild nr 18

..någon som alltid ställer upp för dig:

Det får bli två som alltid ställer upp för mig (det finns ju fler): Tanja och självaste maken (om inte han ställde upp för mig så vore vi illa ute). På nyårsafton såg de ut såhär!

**********

Dagen till ära har jag gjort en liten räd i min garderob. Jag rensade ut lite. Nu vet jag att jag behöver följande: trosor, bh, strumpor (fast på sommarhalvåret använder jag inte så mycket strumpor så det där kan vara lite sådär på lut), linnen - jag har förvisso ganska okej med linnen, tyvärr är det en hel del av dem som är ljusa i färgen och därför har lite fläckar, jag kan följaktligen inte använda dem någon annanstans än här, långärmade tröjor/koftor i lätta tyger (dvs. de bör inte blir så varma), trekvarts byxor och leggings. Det här behovet hänger ju ihop med NY-resan som ni säkert förstår, men vissa (aka. de flesta) av sakerna kan man ju faktiskt behöva både innan och efter den resan. En del saker ska jag såklart inhandla väl på plats, mycket smidigare, slipper släpa på för mycket men en del skulle vara trevligt att ha från början om man t.ex. inte skulle hitta just det man söker.. 

Fråga nummer två: borde vi inte ta med en extra väska kanske, vi ska ju ändå vara borta i tre veckor och även om det kan vara lite jobbigt att släpa på från flygplatsen och in till hostelet så är det ju bra om man kan förvara de grejer man inhandlar någonstans. Egentligen vet jag inte om det är så mycket att fråga om, det verkar rätt logiskt - jag kan fråga om: ska vi ha med varsin extra väska? (Jag har för mig att man får ha två styckan á 20 kg). Ytterligare fråga i sammanhanget - borde vi ta med en dator? Jag är kluven. 

Förlåt mitt ständiga tjat om denna resa, jag vet att det är tråkigt att höra på för andra, men jag måste ju reflektera och frågor kan på bra sätt få svar såhär i sajberspäjs. Jag hoppas ni ska härda ut. 

Just i detta nu, för ungefär tre minuter sen, hände det som på något sätt borde signalera att våren är i antågande: Elsa kom in från fönstret mot taket, andra våningen. Det brukar hon göra ibland, men bara när hon kan gå på taket (förståeligt) och nu var det alltså årets premiär. Ska vi våga hoppas?

Teknikens minsta under..

..bör vara jag. Herremingud säger jag! HUR kunde jag tro att en iphone skulle vara en enkel match (fast jag tror inte jag trodde det, egentligen)?? Alltså. Jag vet inte. Det känns lite som om det gjorde på mina matte/fysik/kemilektioner i skolan. Jag inser att jag får börja smått och sedan gå vidare - det där med den roliga, härmande katten har jag ingen aning om hur jag ska få från datorn ner i telefonen. Antagligen är det väldigt lätt men det är ju å andra sidan ungefär allt när man kan det. Tur att jag har min andra telefon kvar - i en övergångperiod (från nu till påsk, då ska jag nämligen ge bort telefonen till min bästa Kia som har en mobil från 1800-talet. Nu bor hon i Stockholm och behöver verkligen hotta upp det lite med en färgskärm) måste jag nog ha båda. Jag skämtar inte. Förhoppningsvis har jag lärt mig hur det fungerar fram tills vi åker till NY (vilket jag har lagt in i kalendern i telefonen. Som om jag skulle glömma det.) så jag kan ta sådana där fräsiga bilder och lägga upp på facebook och skriva "en liten midsommarhälsning från Yankee Stadium" och sådär. Mitt första projekt blir att lyckas skicka sms samt lära mig ringa. Jorå. 

Min pappa är typ, gymnasieingenjör. (Vilket betyder att de enda gener jag ärvt från honom är de som bestämmer det yttre och de som gör mig bra på att packa många grejer i ett bagage på en bil).

Va??

Jag har ju hört lite överallt om programmet "Kungarna av Tylösand". För att bilda mig en uppfattning så var jag ju tvungen att se ett avsnitt - så det har jag gjort nu. Ärligt. Vad är det för skit?? Alltså. Nej. Jag begriper inte. Vad är liksom poängen? Att se ett program där "coola" människor festar loss känns liksom, sådär.. Och vad är det för ord de använder? Skägg? Vad betyder det? (Jo, jag vet vad ett skägg är, min man har ju det, men i de sammanhangen de använder det betyder det inte skägg i den meningen). Och framförallt, det viktigaste: Vad säger deras föräldrar???

...och så tar vi det här med SD en gång till....

Jag lade en röst i Facebooks val inför Riksdagsvalet i September. När jag såg resultatet så tänkte jag först - "åh, vad bra, nästan ingen har röstat på SD" - vilket i sig borde ha fått mig att reagera eftersom det åkt runt en massa statusinlägg om att man ska sparka ut invandrare och satsa på Sverige, att man ska få sjunga nationalsången (när får man inte göra det?) osvosv. Naturligtvis var det en önskedröm för jag kollade igen och såg att de fått 20% av nästan 45 000 röster. I de större, och lite mer realistiska, undersökningarna har de ju lyckligtvis inte fått så stor andel men de ligger ändå över 4%-spärren och kan mycket väl få en vågmästarroll.

Ja. Jag är mycket väl medveten om att man får rösta på vad man vill, man får tycka vad man vill och det är någonting jag själv tycker är viktigt - om inte vore vi på väg långt ifrån demokratin. Ett problem med de som röstar på SD tycker jag är att många säger "ja, jag är ju inte rasist, men SD har många andra frågor där de har bra idéer så därför röstar jag på dem". Jorå. För som alla vet så röstar man ju bara på de idéer man själv tycker är viktigt, inte på hela partiet. (Ironi). Om man nu inte är rasist, varför röstar man då på ett rasistiskt parti? Om man nu tycker de har vettiga förslag i övrigt - vilket de säkert har i vissa frågor, det har ju alla partier - men inte vill rösta rasistiskt, varför lägger man inte sin röst på ett parti som har liknande värderingar bortsett ifrån just främlingsfientligheten? Vi människor har ju fått förmågan att tänka så varför gör vi inte det? Varför reflekterar vi inte och granskar kritiskt? (Det ska man naturligtvis inte göra bara när det gäller SD utan överlag). Och. Om man nu vill rösta på SD, så ska man inte börja sina meningar med att säga att man inte är rasist utan helt och hållet stå för sina åsikter - det kan jag respektera eftersom man då är ärlig och har koll på vad man tycker och tänker och vill. Att neka till att hålla med om SD's stora fråga är ju bara fegt. Visserligen är ju inte SD särskilt bra på att stå upp för sig själva heller så det kanske bottnar i en allmän feghet helt enkelt. Om man nu anser sig ha rätt - varför förneka det?

Det här med främlingsfientlighet och rasism är en fråga som ligger mig "varmt om hjärtat" så att säga. Ända sen jag började få upp ögonen för det sådär någon gång på högstadiet så har jag funderat över hur man tänker, hur man motiverar sitt val, hur man tänker genomföra sina idéer, hur man ser på exempelvis förintelsen under andra världskriget, hur man tänker när man tycker att Hitler hade rätt, varför måste man dela upp mänskligheten i vi och dom, hur ska man genomföra det på bästa sätt i en värld där intryck från alla världsdelar lätt dyker upp bara genom att man får hem DN på morgonen. Vad ger en annan människa rätten att säga att man är bättre än någon annan? Hur motiverar man att svarta är sämre än vita, att judar är hemska, att muslimer inte har någon respekt för några andra - dessa grova generaliseringar man ändå gör - HUR kan man göra det och vad grundar man det på? Är man egentligen insatt i något annat folks levnadssätt, har man ens satt foten i något annat land än det egna (och de andra ariska länderna såklart)? Jag vill förstå hur man tänker och jag tror att det är för att jag inte fått någon förklaring till det som jag fortsätter att engagera mig i det här. För att kunna komma med motargument som biter på det de säger måste jag också förstå varför de säger det. Och jag vill att de ska förstå varför jag inte håller med, varför jag står där jag står. Jag anser att man alltid ska bemöta sina medmänniskor (och i det här fallet motmänniskor) med respekt, men när de man talar om (med) bara bemöter sina liktänkande med respekt så är det väldigt svårt. Att tala och diskutera respektfullt innebär inte på något sätt att man inte håller fast vid sina principer - snarare tvärtom. Alla tycker inte likadant, alla tror inte likadant men vi måste ändå alla existera samtidigt i samma värld.

Alltså. Försök gärna få mig att förstå så ska jag försöka få dig att förstå.