Det är ju inte klokt. 305. Och det är bara i den här bloggen - mina tidigare bloggar är ju försvunna och ingen vet hur det stod till med inläggen där..
Idag är det alltså fredag - om ni missat det. Bröllop i England. 47 dagar kvar tills vi åker. 1 månad och tre dagar tills vi börjar flytten. Dollarn är fortfarande på väg ner och kan i bästa fall sjunka så lågt som till 5,80, något som inte hänt sedan 1992 tydligen. Stark krona och svag dollar är en bra kombo kan man lätt konstatera. Solen sken här alldeles för en stund sen, jag tänkte att jag då kunde kliva ut i solen och sätta mig i solstolen och läsa den bok jag läser just nu, en bok om självmordsbombare. (Just nu är jag inne i en period där jag vill läsa lite facklitteratur i första hand). Nu har dock solen klivit bakom molnen igen och jag blir således inomhus ett tag till. Som sista dags-redovisning kan jag nu tala om att jag ska till tandläkaren på tisdag. Tjohooo! (Jag har halva priset på mina besök fram till den 31 maj, så det gäller ju att köra stenhårt).
Veckan hittills har varit ganska kass, det är liksom verkligen bara deppo och ångest. Jag hatar verkligen att vakna av att man skakar för att man är så orolig och får ångest av det man drömmer. Ibland lugnar det ner sig av sig själv, ibland inte och då blir det ju tablettdags. Att vakna med ångesten molande i magen är heller inte en stor hit, den försvinner oftast inte av sig själv däremot och då får man hoppas på en tablett och det bästa. Min prattant sa häromdagen att det finns vissa studier som visar på att personer med depressioner andas annorlunda. Inte bara i ångestsammanhang utan i övrigt också. Det skulle kunna förklara varför jag alltid måste andas dubbelt så många gånger som resten av deltagarna när vi kör lite "andasin-andasut" på träningarna - jag får liksom andnöd medan de andra är helt tillfreds med andetagen. Jag har fått andningsövningar, jag hoppas jag ska lyckas få in dem som rutin i vardagen men det är inte helt enkelt. Dels måste man ju göra övningarna och framförallt måste man KOMMA IHÅG att man ska göra övningarna. Det senare kan man säga är mitt problem.
I morgon är det som bekant Valborgsmässoafton. Vintern ra. Sköna maj välkommen. Glad såsom fågeln i morgonstunden. Jag funderar på hur vi ska fira denna happening. I ungdomens dagar så var det t.ex. "Festivalborg" och lite senare blev det exempelvis "Backhäv" och ännu senare lite allmänt studentfestande (Popaganda på Stockholms Universitet,
tror jag var på Valborg). Från första början var det såklart också elden. Man kanske skulle ta upp den traditionen och lägga till lite god mat och sådär - allt enligt principen "kan det firas så SKA det firas". Vad ska ni göra?
