En sketen onsdag

Nu har jag kommit in i en sån här härligt, låååååg, period. Allt känns bara "bluääähhh". Jag försöker dock fokusera lite på att tillverka saker, saker jag tycker är roligt (dvs. julpyssel, broderier, virkning och stickning) allt i en enda röra. Lite av det, lite av det andra osvosvosv. Det mesta av det där hamnar ju då såklart i min julblogg av naturliga skäl. Utöver detta, så försöker jag så gott det går att göra något husligt arbete varje dag. Idag blev det en tvätt och förhoppningsvis också en liten eld (och då menar jag i pannan, inte i vardagsrummet eller så). När jag surfat klart ska jag försöka ta mig ut på den dagliga promenaden. Jorå. Ni förstår själva vilken munterhet som råder...

Har funderat lite på det här med den dödade svenska soldaten. Jag tycker givetvis, som de flesta andra att krig inte borde få finnas. Såklart. Nu pågår det dock och svenska soldater är ditskickade. Det är såklart riskfyllt, det förstår ju alla. Men (såklart finns det ett "men"). Ett krig innebär också att människor dör, att man faktiskt kan bli ihjälskjuten. Fruktansvärt. Ja. Som fan. Men lite svårt har jag att förstå den uppmärksamhet det får när en svensk soldat blir skjuten till döds. Det är en förhållandevis liten del svenska soldater som skjuts till döds jämfört med många andra. Och återigen. Det är liksom inte så att det är helt orimligt att man dör i strid - det är rent av en ganska stor risk (oavsett nationstillhörighet) just i ett krig och det måste man väl vara medveten om? Jag förstår det inte riktigt, det ska jag erkänna, det är som att media tror att svenska soldater är oskyldiga till allting det är alla de andra som är onda. Riktigt så enkelt är det väl ändå inte?

Well, jag säger det igen, för antagligen kan det missuppfattas - jag är i allra högsta grad motståndare till krig, jag tycker det är fruktansvärt att soldater (oavsett nationalitet) blir ihjälskjutna, jag önskar att det inte vore så, men, som sagt. Det handlar om krig och inte någon slags vapenlös kommunikation (tyvärr).