Eftersom jag inte har gamla bilder på hårddisken (eller cd eller någonting annat modernt) så blir det en avfotograferad bild ifrån min ungdom. Den här bilden är tagen när jag varit på någon slags cirkus/drama-grej med dagis. Jag minns, förutom ansiktsmålningen, att vi fick springa över golvet och skrika "hej, följt av något namn" samtidigt som vi hälsade med en armen.
*******
Så till konstaterandet. Efter gårdagens bekännelse-inlägg så känner jag mig matt. Jag känner mig urladdad. Jag har haft alla de här tankarna inom mig väldigt länge (längre än vad jag trodde) och nu har jag luftat dem. Så nu känner jag mig jättenere. För att jag inte mår bra och trivs som det är. Löjligt. Mest vill jag gråta. Slå på mig själv för att jag är otacksam och dessutom ful. En dålig människa.
Imorgon väntar överraskningen från maken. Således vet jag fortfarande inte vad det handlar om men en ledtråd är att jag ska ha med mig badkläder - för att man måste ha med sig badkläder - vem är det som ska tvinga mig att bada?? Tur i sammanhanget är ju att jag avverkade skogen på benen igår, annars hade ett bad varit helt otänkbart (och då är jag ändå inte på något vis någon som tycker att det är fel att inte raka benen, man gör ju som man själv vill liksom). Jag tror hursomhelst att, om det är möjligt, jag ska unna mig en Strawberry daiquiri - det är gott.
Vad spännande med överraskning. Undrar vad det blev för något.
SvaraRaderaSv. Men förhoppningsvis har du fått lite godis för huden i de miniprodukter jag skickade till dig för ett tag sedan =)