These vagabond shoes

Jag har sett två filmer som utspelar sig i New York. Behöver jag säga mer? (Men jag gör det ändå: jag måste åka dit igen, helst snart och genast, men jag nöjer mig med ett tidsspann på, tja, två tre år? Kanske? Om jag inte vinner på Triss (risken för det är dock minimal eftersom jag nästan aldrig köper Trisslotter (eller andra lotter).)

Kategorin övrigt? Jag läser en underbar bok, Majgull Axelssons senaste "Moderspassion". Love, love, love och ännu mer love. Jag brukar reta Peter lite för att han och hans skrivarklubb är aningens aning pretentiösa (ganska stor aning), de vill skriva de svåra böckerna och en del av de bitar text jag läst är liksom för framtvingade. Så när jag läste den här boken insåg jag att det är såhär det ska skrivas, det är det här sättet som är stort. Språket är inte svårt på något sätt, men sättet att skriva och historien som - här vill jag av någon anledning skriva: böljande - vävs ihop till en fantastisk matta som det krävs riktig och äkta talang för att skriva. Det är inte framtvingat och tänkt att vara speciellt ämnat för Horace Engdahl (utgår jag ifrån, men jag kan ju ha fel där), det är inte meningen att man ska känna sig dum i huvudet, det är meningen att man ska njuta. En läsupplevelse som gör att man aldrig vill sluta läsa böcker (det vill jag ju inte i vilket fall, men om man nu tycker att det är tråkigt med böcker - jag har hört att sådana människor finns). När Peters grabbar skriver som Majgull, DÅ mina vänner, snackar vi högklassiga texter. (För övrigt tycker jag att Peter är den minst pretentiösa, jag tycker att han skriver fantastiskt bra - och det är inte för att jag är gift med honom, det är verkligen bra, det han skriver - och han har talang. Han skulle absolut kunna bli den manliga motsvarigheten till Majgull Axelsson, tillsammans med Carl-Johan Vallgren).

Dessutom har jag läst arkeologi ihop med hennes son.