Man kunde ju tro, att allt var frid och fröjd efter det här inlägget, men, ingenting är någonsin som man tror. Mms:et skickades mycket riktigt, dock har det inte kommit till Peters telefon. Mycket intressant. Jag undrar vart det har tagit vägen? Med tanke på det klena Telia-stödet min telefon har, så tror jag att de har en liten vrå i sitt fikarum där alla mms som inte hittat fram ligger på en dataskärm för att underhålla de hårt arbetande Telianerna. När jag nu på eftermiddagen var ute och gick så kom jag på att problemet kanske ligger i att det är ett stort berg här intill och att signalen har svårt att ta sig över det, men egentligen känns det orimligt eftersom Peters telefon funkar finfint (men han har ju också ett annat abonnemang). Jag blir så himla förbannad så jag nästan studsar på gatan, slår händerna i huvudet och bryter ihop helt när jag lyssnar på Cornelis Vreeswijk's "Brev från kolonien" och låten hackar sig fram ungefär såhär: "Hejsan morsan, he*paus*jsan stabben, här ä*paus*r brev från älsklingsg*paus*rabben, vi ha*paus*r kul på kolonien, vi bo*paus*r tjugoåtta gan*paus*gst*paus*ergrabbar i e*paus*n.. osv. Låten i sig har ju egna avhuggna ord, men då är det ju meningen att det ska vara så!!!!
JA. Jag vet att det är ett riktigt I-landsproblem, men jag blir (tyvärr) inte mindre irriterad för det. När livet i övrigt är pissigt så blir sådana här grejer ännu större, för mig. Och så tycker jag faktiskt att om man har en telefon och ett abonnemang så ska det fungera, man betalar ju för det liksom.. Men. Man ska ju se positivt på saker och ting och på det här sättet så blir det en liten följetong här i bloggen, har jag ingenting vettigt att skriva (som t.ex. nu) så kan jag alltid skriva om detta enorma problem. Älta i år och år och år. Det låter väl fantastiskt underbart!! (Jag skulle rent av vilja sträcka mig så långt som att säga att det bara är förnamnet!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar