Eller tja, väntar på att håret ska färga sig med gegget jag slängde i för en stund sedan. Spännande. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blir färgen mörkt brun - det är åtminstone målet, jag tyckte det såg lite blått ut när jag såg färgen på huden... (Fast det är å andra sidan inte huden som ska färgas, så det betyder (förhoppningsvis) inte så mycket).
Idag ska vi fara iväg på utflykt till storstaden Jönköping där vi ska träffa bönnera från Falköping. Ska bli roligt, jag hoppas jag orkar med det - vi får antagligen se närmare i morgon. Jag börjar vänja mig vid att det är så, men jag skulle önska att jag inte tänkte så mycket på det, se det som en naturlig begränsning på något sätt. Uttrycket känns inte helt rätt, man vill inte vara begränsad, men det kanske vore bra om man är medveten om dem och rättar livet efter dem om det i sin tur att livet fungerar bättre i slutändan. Förstår ni hur jag menar? Jag sätter alltid måttstocken för högt och så blir det pladask-fall.. Balansgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar