...313...

Idag (eller snarare ikväll) har ju Peter sin polers på besök och nu, efter X antal glas alkoholhaltig dryck så börjar det pratas riktigt man2man-talk! Vem har skjutit störst björn och tagit den största gäddan? (Omvandla detta i författartermer). Det är faktiskt riktigt underhållande att lyssna till ska jag säga. Själv lyssnar jag på "Fiolen min" via Spotify och önskar att min fiol skulle vara lite mer spelbar än vad den är - kanske dags att (återigen) gå till fiollagaren och fråga om det finns någonting att göra eller om man måste byta en stämskruv (jag vet inte ens om det är så man gör). Det vore i alla fall roligt att lira lite folkmusik..

Jag mår inte särskilt mycket bättre, mest av allt vill jag sova och min prattant sa ju att jag skulle vila över helgen. När man är jag, så går det sådär på det stora hela, men jag försöker. Det som jag tycker är det mest obehagliga och som kommit och gått lite den senaste tiden, framförallt har det ökat nu det sista - skakningar/darrningar. Dels har det varit under natten när jag stigit upp för att gå på toa (inte kallskakningar för att det är lite kyligt) då hela jag skakar, nu idag även när jag var ute i trädgården och fotograferade - jag kunde inte hålla händerna stilla (och återigen, nej, inte bara sådär som när man håller en kamera still, jag har tagit tillräckligt många foton för att veta att det är ett nytt fenomen) samt när jag var inne till stan - inte helt ovanligt med ångest i sådana sammanhang såklart, men att jag skakat så mycket och känt mig så "dålig" är verkligen inte någonting som händer ofta. Obehagligt är det. Jag tror att jag nu kommit överens med mig själv om att jag ska ta en serie ECT-behandlingar (det har jag kanske redan skrivit) för att åtminstone komma ur det här värsta. Det ger åtminstone lite styrka att fixa och trixa lite med medicineringen. Förhoppningsvis hjälper det mot ångesten också, det brukar det göra ganska omgående.

Till slut vill jag bara säga. Jag längtar efter att åka till Nueva York. Jo. Det är sant!