tisdag 19 april 2011

Bara 950 pix!!

Jag har fått en ny tand! I vanlig ordning så vet inte tandläkaren om den här lagningen kommer att räcka fullt ut eller om hon kommer att bli tvungen att antingen dra ut den eller rotfylla den. Kanske det billiga priset beror på det? Hon frågade om hon skulle göra en provisorisk lagning - det är jag väldigt allergisk mot dock, då får man ändå bara den halvlagad och sen måste man göra om det, garanterat. I morgon ska jag till tandsköterskan som ska göra en undersökning, muntert som bara den, och sen trodde tandläkaren att det är sådär två tänder som jag borde laga innan vi åker iväg. Det är okej med mig, jag har inte direkt lust att få tandvärk när vi är i New York. För närvarande är jag dock lite öm i käken, det är mindre skönt, men jag hoppas verkligen att det kommer att bli normalt igen så småningom.

Idag har jag också joggat. För er som känner er coola och joggar i vanliga fall kan det kanske verka futtigt men för mig är det verkligen fränt. Jag tycker och har aldrig tyckt att jogging är någonting som tillför något i mitt liv. Idag kände jag dock - eller, egentligen sen i helgen - att jag inte hade tränat på ett tag och den kommande veckan är det ju påsk och det vet alla vad det innebär i öppettids-väg så därför vore en joggingtur ett trivsamt (???) alternativ. Bara det att känna att man vill träna för att man saknar träningen (och alltså tycker det är roligt att träna) och inte för att man tycker att man måste (man ska aldrig träna för att man "måste") är en stor happening tycker jag. Vad gäller då motionsformen? Det var rätt trevligt, ändå, för att vara jogging. Jag tänkte att jag ville vara sådär cool som vältränade människor i allmänhet är och testade raskt lite intervall-övningar. Springa upp och gå ner. Jobbigt. Sen tog jag en liten avslappnad (jag kan ju åtminstone intala mig att jag är van och vältränad) tur inne i skogen, fram till den branta nerförsbacken där jag vände för att undvika den branta uppförsbacken på tillbakavägen, och tillbaka hem. Jag försökte låtsas att jag knappt andades och ett tag tänkte jag (väldigt rutinerat) jogga på stället medan jag tog upp posten ur brevlådan och sedan lägga de sista tio metrarna bakom mig, nöjd och belåten. Någonstans där kan man väl säga att min ork dog och det tuffa, spänstiga joggandet på ställen blev till intet. Men ändå. Jag har joggat. (Om någon tycker sig ana en viss ironi i det här inlägget så är det helt korrekt och i sin ordning...)

Nu ska jag äta. Det är också viktigt att göra när man tränar. Kyckling. Klyftpotatis - ptjo, inte så illa, inte så illa.

Förresten har jag tänkt att skapa en FB-grupp till förmån för oss med dåliga tänder och för att försöka påverka eliten till att lägga tänderna i högkostnadsskyddet också. Nuförtiden är det ju den vägen man går - en grupp på facebook och du är i hamn liksom. Jag hoppas det, om inte annat, resulterar i att Fredrik Reinfeldt ger mig ett bidrag på 20 000 till att rusta upp i mitt gap - eller, om han hellre vill (då slipper han nämligen bidra med lika mycket om några år igen), bekosta porslins/stifttänder till rubbet. Vad tror ni? Har jag en chans?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar