Jag är fortfarande sjuk! Det börjar kännas märkligt faktiskt. Som om det verkligen var något fel på min kropp (typ som det blir när man är förkyld). Idag tror jag att jag har lite feber igen. Mycket märkligt. Eller ja, det är kanske inte JÄTTEmärkligt egentligen, det är bara det att jag aldrig blir sjuk och OM jag nu blir sjuk så brukar det gå över på två dagar. Idag har dock (läs inte om du är äckelmagad) snoret lossnat och då brukar väl slutet vara nära. Har jag hört. Fast just nu känner jag mig mest som en död plattfisk.
Igår var jag med om en rolig sak. Jag läste nämligen en guidebok om Washington DC - nog så bra, jag upptäckte att jag missat massor av saker när jag var där (å andra sidan kan man inte hinna allt). En annan sak jag missade var att boken var på engelska. Jag reagerade inte alls. Eller. Såklart reagerade jag ju, uppenbarligen, men då var jag så förvånad och förvirrad att jag tänkte att alla dessa böcker (som vi har hemma, lånade eller egna) måste vara på engelska också, utan att jag tänkt på det. Dock var det icke så, de övriga var på svenska. Snacka om att vara internationaliserad! (Det kan också bero på att jag just nu är inne i ett "läsapåengelska-flow"). Således bör ni inte bli förvånade om jag plötsligt också börjar skriva på engelska här i bloggen....
Ur ovan beskrivna böcker har jag hittat massor av saker som jag vill se och det blir verkligen svårt att hinna med allt. Att välja känns ju, ja, inte så roligt men jag inser ju att det måste göras. Som tur är har min älskade syster tipsat mig om ett (ännu) billigare bussbolag! En plats som jag bara måste besöka är dock den här. Så är det. Butiken som finns i NY kan ju inte tillnärmelsevis vara lite bra som detta ställe (det finns ju t.ex. inga bergådalbanor där). Dessutom kom jag just på att vi, genom att ta denna svängen, sparar in på de pengar vi (läs: jag) annars hade spenderat i NY-butiken, så det går kanske ganska jämnt ut. Genom att skippa Liseberg nästa år, så har vi ju dessutom de pengarna att leva loppan för. Jag tror jag ska börja göra en lista faktiskt, det känns nästan som om det behövs för att kunna organisera ihop allting så att det fungerar.
Är det någon som vet hur det fungerar med Amish-folket? Jag fattar ju att det inte går att gå in till dem som om man vore på ett museum, de har ju ändå valt att leva sitt liv på sitt sätt och det ska man respektera. Men det skulle ju inte vara helt ointressant att komma lite närmare.. Det är tur att vi har ett år på oss att planera - det märker jag ju, ju mer jag planerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar