toodeloo!

Det går undan vill jag lova, det känns som om jag flyger - jag undrar om jag behöver mer ect egentligen? Man vill ju inte flyga för högt för fort (tänk JAS 39 Gripen). Ska till prattanten idag, så då får jag höra lite vad hon tycker.

Jag har påbörjat sorterandet och arbetandet i pysselrummet - det är fint men det är mycket att ordna. Förvaring behövs, en byrå eller någonting i den stilen. Eventuellt kanske jag kan ta en sväng förbi våra loppisar när jag är på väg hemåt. Vi har ju en del lådor, men man behöver ju någonstans att ställa dem. Nåväl - tids nog ska vi väl få te'et. Har tänkt på att jag nog ska försöka lägga ett schema tillsammans med boendestödet. Jag gillar inte att lägga scheman och ibland har jag blivit så stressad av dem men jag tror faktiskt att jag ska och bör ge det en chans i nuläget. Jag låg i går kväll och började planera bullbak och då leder tankarna vidare till att göra lite andra grejer när man ändå håller på och i slutändan har jag liksom fyllt hela köket med mat för tre veckor. Kanske kan det räcka med varsin semla, köpt, eftersom det är fettisdagen? Fast jag vill nog baka lite ändå - jag gjorde ju ingenting i julas, så nu vill jag liksom ta igen det - och  - kanelbullar är alltid kanelbullar (speciellt nybakade).

Tvättatvättatvätta

Gissa om vi har tvättdag idag? Jojjo! Som tur är har vi lyckats trycka in tvätt innan vår tvättid egentligen började (praktiskt). När allt är inpackat så ska vi ta en sväng på staden och kolla in rean i sportbutikerna och hoppas att vi hittar lite viktiga campingprylar, tält, liggunderlag, sovsäck, bra skor, stormkök, you name it. Jag är ju gammal scout, så jag känner mig som experten även om vi inte kommer att satsa på militärtält som jag är van vid.

Reflektioner över Norge-händelsen fortsätter:
I dagens DN skrev de att av förra årets terroristdåd i Europa begicks tre (3) (utav totalsiffran på 250+, tror jag, har för mig 269) av islamister. Tre alltså. Ändå, och jag säger ändå, är de just de aktionerna som man väljer att lägga fokus på. Det är väl väldigt intressant? Man konstaterade också att man gripit ca. 80 islamister misstänkta för planering av terrorbrott. De ansvariga för de övriga 250+ terrorbrotten i Europa och de som planerat eller planerar dessa dåd nämns inte. Alls. Jag finner detta väldigt, väldigt märkligt - man bekymrar sig över det hat mot muslimer av alla sorter som finns i samhället - samtidigt som det enda man redovisar och verkligen trycker på, är hur många brott islamister (som ju alltså, för sakens skull, är de extrema muslimerna, liksom vänster- och högerextremer t.ex.) begår. Man nämner inte att det är en väldigt liten del, sådär i runda slängar 1- 2 % (ignorera gärna mina bristande mattekunskaper om jag nu räknar helt fel), man nämner inte hur stor del 98-99% som begås av andra extremgrupper eller ens vilka dessa grupper är. Borde man inte kunna se att det finns en viss skevhet i rapporteringen och att den i sin tur kan generera ett ökat motstånd mot den grupp man fokuserar på? På fullaste allvar - är det någon som tror att de som eldar upp sig över "de onda muslimerna" reflekterar över att det ändå är en såpass liten del som faktiskt begår dessa brott, att det kanske rent av visar sig (om man skulle redovisa övriga ansvariga för terrorhandlingarna) att en del av dem faktiskt går att hitta i de egna leden? I Norge-fallet så handlar det om en kille från extremhögern och då kan man kanske förvänta sig att man undersöker extremhögerns terrorbrott, men nej, man undersöker och redovisar islamisternas förehavande. Borde man inte åtminstone, om det nu är så viktigt att redovisa islamist-siffror, göra en jämförelse mellan de båda, eller ännu hellre en jämförelse mellan alla de terrorgrupper som begår terrorbrott? Det känns som att det vore mer rättvist tycker jag.

Nu menar jag inte att man helt bortser ifrån gärningsmannens politiska hemvist, för det är ju inte precis någonting man väljer att ignorera vilket ju jag såklart tycker är väldigt bra! Det är nog så viktigt att veta hur och varför och vad som gjort att han agerar på det här sättet. Det är jättebra att man redovisar det, och media gör det bra. Det är bara lite trist att man utöver detta ändå väljer att lägga en del av fokus på islamister som inte har ett dugg med saken att göra i det här fallet. Om man nu ska göra det, kunde det kanske vara lämpligt att lägga fram fakta och visa på de olika grupperingar som finns i samhället och som begår terrorbrott, visa att det inte enbart handlar om en grupp och att det faktiskt inte är så att islamister begår 99% av terrorbrotten som det annars kan verka som, åtminstone stundtals. Sen kanske man kan välja att fokusera på att det inte är muslimer i allmänhet som går omkring och funderar på när man ska slå till härnäst. Det är inte heller majoriteten av de långt ut på högerkanten som går omkring och gör det. Vi måste försöka separera handlingar från åsikter och tro för det är inte samma sak.

Dagen idag ska jag förövrigt spendera ihop med Mattias Gardell's bok "Islamofobi". Jag har precis börjat och kan egentligen bara säga att det bådar gott, det är väldigt intressant..

å snöflingera di fallöär

(Västgötskt så det förslår - eller hur? Att skriva ut faller så som det låter är dock svårt, så det där är en litet, tja, försök att åtminstone närma mig uttalet)

Så har jag nu klätt bloggen i vinterskrud. Jag är rätt nöjd - ni får väl tycka vad ni vill. Luften är fri så att säga.

Kanske har ni nu under helgen funderat över hur det egentligen har gått med städandet och ommöblerandet (om ni inte läst min andra blogg och därför har full koll).. Jag kan tala om att det inte är färdigstädat och färdigplockat. Man tror alltid att det ska gå fortare än vad det faktiskt gör och jag är lite besviken (på mig själv) över att allt inte är klart än. Att sova i det svala rummet är skönt, det är nästan lite kallt, men jag tycker: bättre för kallt än för varmt. Är det för kallt kan man ju alltid ta på sig ett extra täcke. Man skulle kunna säga att det värsta är att vi har flyttat alla pysselsaker och jag vet inte vad allt har tagit vägen - det är ju en del som bl.a. skulle tjäna som pynt av adventsljusstakarna - som tur är hade jag ställt mossan ute och den var djupfryst nu när jag tog in den så, som vi brukar säga här på landet, inget ont som inte har något gott med sig! I morgon kommer dessutom boendestödet så då ska vi nog lyckas plocka ihop en del av allt. Det är planen.

En annan plan jag och en vän hade för morgondagen - en pysselkväll i en hobbyaffär - blev inställd. Som tur är så hindrar ju inte det att man tar en fika, så det blir det istället. Jag ska också passa på att klippa ur min (svamp)frisyr. Nu är det nog sådär två månader sen sist och det växer som ogräs! Som tur är har jag 100 kronors rabatt nu vilket givetvis är toppen såhär med julmånaden i antågande.

Nu är kaffet klart, så nu måste jag avrunda!

...271...

Jag hoppas verkligen att jag räknar rätt vad gäller dagarna. Hoppas. Tänk vad ledsen man skulle bli om det helt plötsligt visar sig att jag räknat fel och det egentligen ska vara tio dagar till? Då får jag sitta där på Arlanda och se på flyg som lyfter och landar och sova på en mjuk och varm bänk med väskan som huvudkudde (jag har gjort det en gång, men det var bara en natt). Surt.

Idag har jag bestämt mig för att det ska bli en hemmadag. Jorå. Jag ska bara syssla med prylar i hemmet (t.ex. sitta vid datorn). OCH jag ska dessutom vila, fast jag sov länge. Hur det ska fungera vet jag inte än, men jag ska ändå försöka genomföra det.

Jag vet inte om ni läst ketchupmammans blogg förut i ert liv, men den är verkligen jätterolig! En del kanske hänger sig på ordet mamma, men det - mina vänner - ska ni inte alls göra. Jag har inga barn, jag planerar inga barn men den är hysteriskt kul nästan jämt! Jag säger detta för att ni 1/ska gå in på bloggen och läsa den, för annars kommer ni ha så mycket tråkigare, och 2/ska rösta på henne i Veckorevyns Blog Awards där hon är, kan man säga, en riktig outsider! (Plus - hon tycker det är lite jobbigt att be läsarna rösta, så därför vidarebefordrar jag det också).

...272...

Gårdagens inlägg var mitt hundrade. Jag hade tänkt utlysa en tävling, men jag hade ingen bra vinst. Idag har jag dock kommit på en, men jag måste först se om mitt pyssel blir som jag har tänkt, i så fall blir det en tävling. Om inte, ja, då blir det inget. Eller så får ni vinna en bit av det gummiband jag fått av sjukgymnasten för att träna min onda nacke/skulderblad. (Jag förstår att ni hoppas att jag inte ska lyckas med mitt pyssel - moahahahahaa).

Som ni kanske kan ana, så är jag fortsatt speedad. Igår kom jag på idén att jag ska åka Vasaloppet. Realist är jag dock, min form är inte vad den borde (snarare är den på kanske -78), så jag siktar på Tjejvasan 2012 och sen tar jag Vasaloppet 2013. Typ. Jag inser, jag inser verkligen att det kanske är lite att ta i. Mitt boendestöd tyckte att jag skulle fokusera på nuet istället, och jag vet att hon kanske har rätt, men ändå. (Hon tyckte också det var roligt att jag för några veckor sen bara såg allt i svart och knappt orkade ta mig ur sängen). Man skulle ju kunna tänka att det här stadiet eller vad man nu ska säga, är toppen, men jag är inte så säker på det. Visserligen är det ju bra att man får saker och ting gjorda, men det kanske inte är helt optimalt att man har en lista på sjutusen saker som man måste göra dels för att a/det kanske kommer en dag när man är tillbaka i ryggläge och b/man lever i framtiden och inte här och nu. Det här med tre saker om dagen varav en är promenad eller träning och ett krav är en timmes vila. MINST, är ju en bra idé och jag förstår precis varför (t.ex. för att jag inte ska gå in i hårdträning inför Vasaloppet 2013 redan nu). Men fatta vad störigt det är när man har myror i hela kroppen och får råångest så fort man känner att man antingen inte hinner med allt man ska göra, när man känner att man är så trött att man nästan stupar fast man samtidigt är helt speedad inuti och bara måstemåstemåste göra "bara det här" också. Men. Jag är i alla fall duktig och skriver upp tre saker i min kalender för varje dag och sen försöker jag att inte göra mer och jag försöker att vila minst en timme (vilket ju kanske är det allra svåraste). Dessutom skriver jag ner hur dagen har varit helt kort, med bara några ord eller korta meningar.

Som jag skrev i en tråd i ett forum: Jag är som Tom (i Tom och Jerry) när han har dynamit i arslet.

...273...

Idag: HYPERstressad. Inombords. Natten: Jag drömde om allting jag har idéer om att göra. Nu: Har jag inte gjort någonting, mer än att gå upp (jag var så trött efter nattens stress) och käka frulle. Nu har jag tänkt att jag ska diska, lassa in ett ton ved (eller i alla fall så det räcker till en eldning) och sen ska jag gå ut på en promenad också. Phew. Sen måste jag ju vila efter det. Moahh - jag har ju massor av idéer om vad jag vill göra. Men. Pyssel räknas väl inte till saker man uträttar - t.ex. om jag sitter i soffan och broderar/stickar/virkar? Det kan det ju verkligen inte göra.... Jag sitter ju still!!

Okej. Jag vet att just den där "tre"-regeln är bra för att jag inte ska göra för mycket och sjunka ner just i djupet igen, men vad fasen, jag blir ju lika stressad av att inte göra något, så då kanske det är bättre att göra någonting? (Nej, jag vet, det finns en poäng i att göra allting lagom, men det är ju inte lagom att bara göra tre saker? Eller?)

Var det någon som sa sjukdomsinsikt?

...286...

Tror ni att jag har fått något svar? Moahahahahahahaaaaa - inte ens ett litet! Egentligen tvekar jag inte så mycket vad gäller det som skrivits, det jag skrev från början har liksom bekräftats när jag läst igenom FK's papper. Det är också ganska tydligt syndrom på just Familjeliv - blir man motbevisad, så råkar man helt enkelt bara komma bort ifrån tråden och/eller så svarar man på ett helt annat inlägg och ja, "glömmer" bort att man ens diskuterade. Man skulle gott kunna tänka sig att kapa bort Familjeliv från sitt liv, utan problem, men eftersom jag hänger i en tråd för deprimerade och diverse andra tillhörande sjukdomar så stannar jag ändå kvar och det är helt omöjligt att inte läsa alla korkade trådar, och jag ska vara ärlig, det kan vara extremt underhållande!

Hittills idag har jag hängt med boendestödet som vanligt. Vi har varit ute på en promenad, totalt den här veckan hittills har jag varit på tre promenader. För er kanske det låter som en piss i Missisippi, men för mig är det ganska stort. Jag ska försöka känna mig lite stolt någon gång. Under denna promenad så kom jag fram till ett beslut angående julen. (En del kanske tycker att jag är lite väl tidigt ute för planläggning av detta firande, men jag tycker att det känns bra att besluta och bestämma och sen veta vad man har att sikta mot - blir det annorlunda och man ändrar sig så är det ju inte som att någonting är skrivet i sten). Det här är min plan:

Julafton: Jag och Peter, Elsa och Flisan hemma i vårt eget hem, med vår egen julgran, vårt egna godisbord, vår egen mat och vår egen glögg och våra egna nötter. Massor av Julmust och kanske en julöl till Peter. Mysigt och varmt, tända ljus, katternas favoritmjukmat (de äter annars mest torrfoder) och Kalle Anka, Karl-Bertil Jonsson och Svensson, Svensson. Julmusik i bakgrunden såklart.

Juldagen: Min mamma och mina syskon (under förutsättning att syskonen tagit sig hem och inte hunnit åka tillbaka igen) kommer till oss, käkar överbliven julmat (julmat blir alltid över), spelar ett spel eller två, kollar in någon juldagsfilm på TV, käkar godis och kakor och dricker mer glögg och julmust.

Annandagen: Vi åker till Eskilstuna och käkar kalkonmiddag hos Peters föräldrar tillsammans med svägerska och svågrar och barn, barnen blir glada för att de får fler julklappar trots att julaftonen är över, vi får god mat och umgås glatt med alla familjemedlemmar. Jag tror att det också kan bli en del fika och godis. För säkerhetsskull tar vid med extra julmust. Därefter stannar vi ett par dagar innan vi åker hem igen och tar oss an förberedelserna inför Nyårsaftonen.

Detta är alltså min plan. Min make får väl göra vad han vill, men såhär tänker jag göra.

Julfirande är ju ett fenomen utan dess like. Man ska göra allt på ett sätt (det är jag själv en stor anhängare av) och man måste alltid vara tillsammans med andra (gärna så många släktmedlemmar som möjligt) vilket jag inte är en lika stor anhängare av. Om man säger att man bara vill fira jul med sin man och sina katter ser folk rent skräckslagna ut och frågar om resten av familjen bor utomlands eller om man är osams (det kan hända att jag överdriver lite). Men faktiskt. Ju mer jag har tänkt på det så har jag insett att det faktiskt inte är så att man prompt måste träffas just på julafton - det finns 364 andra dagar på året, som faktiskt är lika värdefulla och som är precis lika bra till att träffas på. Herregud, det är ju inte precis som vi ska flyga till månen.. (Mina syskon skulle kanske just nu tänka "men gud, har hon slagit i huvudet, fått en ny personlighet??? Men, ni kan vara lugna, jag tänker inte frångå traditionerna på det sättet, det ska minsann fixas marsipanfigurer även om ingen äter upp dom, likaså ischoklad - allt är precis som vanligt, bara det att de medverkande bara är fyra - varav två katter).

Det är inte klokt

Jag är fortfarande sjuk! Det börjar kännas märkligt faktiskt. Som om det verkligen var något fel på min kropp (typ som det blir när man är förkyld). Idag tror jag att jag har lite feber igen. Mycket märkligt. Eller ja, det är kanske inte JÄTTEmärkligt egentligen, det är bara det att jag aldrig blir sjuk och OM jag nu blir sjuk så brukar det gå över på två dagar. Idag har dock (läs inte om du är äckelmagad) snoret lossnat och då brukar väl slutet vara nära. Har jag hört. Fast just nu känner jag mig mest som en död plattfisk.

Igår var jag med om en rolig sak. Jag läste nämligen en guidebok om Washington DC - nog så bra, jag upptäckte att jag missat massor av saker när jag var där (å andra sidan kan man inte hinna allt). En annan sak jag missade var att boken var på engelska. Jag reagerade inte alls. Eller. Såklart reagerade jag ju, uppenbarligen, men då var jag så förvånad och förvirrad att jag tänkte att alla dessa böcker (som vi har hemma, lånade eller egna) måste vara på engelska också, utan att jag tänkt på det. Dock var det icke så, de övriga var på svenska. Snacka om att vara internationaliserad! (Det kan också bero på att jag just nu är inne i ett "läsapåengelska-flow"). Således bör ni inte bli förvånade om jag plötsligt också börjar skriva på engelska här i bloggen....

Ur ovan beskrivna böcker har jag hittat massor av saker som jag vill se och det blir verkligen svårt att hinna med allt. Att välja känns ju, ja, inte så roligt men jag inser ju att det måste göras. Som tur är har min älskade syster tipsat mig om ett (ännu) billigare bussbolag! En plats som jag bara måste besöka är dock den här. Så är det. Butiken som finns i NY kan ju inte tillnärmelsevis vara lite bra som detta ställe (det finns ju t.ex. inga bergådalbanor där). Dessutom kom jag just på att vi, genom att ta denna svängen, sparar in på de pengar vi (läs: jag) annars hade spenderat i NY-butiken, så det går kanske ganska jämnt ut. Genom att skippa Liseberg nästa år, så har vi ju dessutom de pengarna att leva loppan för. Jag tror jag ska börja göra en lista faktiskt, det känns nästan som om det behövs för att kunna organisera ihop allting så att det fungerar.

Är det någon som vet hur det fungerar med Amish-folket? Jag fattar ju att det inte går att gå in till dem som om man vore på ett museum, de har ju ändå valt att leva sitt liv på sitt sätt och det ska man respektera. Men det skulle ju inte vara helt ointressant att komma lite närmare.. Det är tur att vi har ett år på oss att planera - det märker jag ju, ju mer jag planerar.