Den här veckan har, som de flesta redan vet, bestått av bland annat en riksdagsdebatt om terroristlagen, islamisk terrorism och så vidare. Såklart har jag tänkt att jag ska skriva om det här, men, eftersom jag hittat flera artiklar i DN som jag tänker mig läsa igenom först och sedan använda mig av i själva texten så kanske det dröjer ett tag. Över helgen. Jag hoppas jag ska orka ta mig igenom det. Min skumläsning hittills har resulterat i höjda ögonbryn och förvånade utrop - man tror liksom att gränsen är nådd varje gång, men det är tydligt att det inte är så. Och då är ändå Jimmie Åkesson den som får betraktas som mest slipad i det partiet, utöver honom lär det inte finnas särskilt många pommes frites på tallriken. En sak jag inte förstår är alla de som stenhårt förnekar att SD skulle vara rasister - uttalande efter uttalande bevisar att de faktiskt är precis det de är, men det tycks inte gå fram, det är som att jag vet inte, människor inte reflekterar, de bara hänger på och tror. Jag fattar att alla inte är så intresserade av politik, men röstar man så måste man väl ändå ha någon slags anledning till att rösta på det ena eller andra sättet och då borde det ju ligga i varje persons intresse att veta vad som händer i de frågor man intresserar sig för, de frågor som avgjorde var man lade sin röst? Eller? Är folk så korkade?
En helt annan grej: Vilken musikal skulle ni helst gå på om ni var i New York i sommar? Om ni har någon favorit som ni skulle vilja se? Vi funderar på "Memphis" - tankar kring det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar