Ya' man!

Igår fick vi hem det nya i vårt liv, nämligen Linas matkasse! Väldans roligt ska sägas, spännande som sjutton! Det var verkligen en spänd väntan på att dörrklockan skulle plinga till. Det var, som skrivet, väldigt roligt, det fanns mycket spännande saker och mycket var ekologiskt. Recepten var riktigt spännande och jag längtar redan efter att testa broccolisoppan med svarta bönor. Och laxen. Och köttbullarna. Och resten! Vi beställde fruktkassen också, men jag vet inte om vi kommer att fortsätta med just den för det känns som lite överkurs. Återkommer med recension av själva maten i takt med att vi testar (kanske ska jag också ta de obligatoriska blogg-mat-bilderna...

 

I natt fick min make ett abrupt uppvaknande då jag gav honom en rak höger. I min dröm höll jag på att jaga en katt eller en mus, jag minns inte vilket, och jag skulle slå ihjäl den. Istället blev det alltså Peter som fick ta smällen, som tur var blev det dock ingen blåtira av det, det hade väl känts lite sådär halvkul. Jag hoppas att mina framtida drömslagsmål inte ska drabba honom i alla fall, annars får vi väl satsa på varsitt sovrum.

En roligare sak är att jag, efter att ha läst min vän Katts blogginlägg om sitt nyinköpta staffli blev jag lite inspirerad till att försöka - för ungefär miljonte gången - få ihop det så att man kan använda det. Jag har haft problem med att få ihop det på rätt sätt under ganska lång tid, jag har liksom pillat och grejat och böjt och dragit och skruvat men det har ändå inte blivit rättvänt. Tro det eller ej - när jag läst ovan nämnda inlägg så kom jag på den briljanta idén att googla efter en bild på hur man skulle göra. (Man undrar ju hur mycket deg det är i hjärnan egentligen, det är ju inte en helt orimlig tanke). Det tog ett litet ögonblick innan jag hittade ett staffli som var likadant som mitt, men när jag väl hittat det så tog det sådär en minut och vips så var det klart! En minut (okej, kanske två eller tre) för att fixa något som man grunnat på och hopplöst grejat med i kanske ett år. Genant är ju bara förnamnet.. Men. Nu kan jag äntligen använda det, kanske jag till och med ska ta med det ut på baksidan i eftermiddag när jag varit på min promenad? Man måste ju utnyttja det vackra vädret till max!