torsdag 2 september 2010

...286...

Tror ni att jag har fått något svar? Moahahahahahahaaaaa - inte ens ett litet! Egentligen tvekar jag inte så mycket vad gäller det som skrivits, det jag skrev från början har liksom bekräftats när jag läst igenom FK's papper. Det är också ganska tydligt syndrom på just Familjeliv - blir man motbevisad, så råkar man helt enkelt bara komma bort ifrån tråden och/eller så svarar man på ett helt annat inlägg och ja, "glömmer" bort att man ens diskuterade. Man skulle gott kunna tänka sig att kapa bort Familjeliv från sitt liv, utan problem, men eftersom jag hänger i en tråd för deprimerade och diverse andra tillhörande sjukdomar så stannar jag ändå kvar och det är helt omöjligt att inte läsa alla korkade trådar, och jag ska vara ärlig, det kan vara extremt underhållande!

Hittills idag har jag hängt med boendestödet som vanligt. Vi har varit ute på en promenad, totalt den här veckan hittills har jag varit på tre promenader. För er kanske det låter som en piss i Missisippi, men för mig är det ganska stort. Jag ska försöka känna mig lite stolt någon gång. Under denna promenad så kom jag fram till ett beslut angående julen. (En del kanske tycker att jag är lite väl tidigt ute för planläggning av detta firande, men jag tycker att det känns bra att besluta och bestämma och sen veta vad man har att sikta mot - blir det annorlunda och man ändrar sig så är det ju inte som att någonting är skrivet i sten). Det här är min plan:

Julafton: Jag och Peter, Elsa och Flisan hemma i vårt eget hem, med vår egen julgran, vårt egna godisbord, vår egen mat och vår egen glögg och våra egna nötter. Massor av Julmust och kanske en julöl till Peter. Mysigt och varmt, tända ljus, katternas favoritmjukmat (de äter annars mest torrfoder) och Kalle Anka, Karl-Bertil Jonsson och Svensson, Svensson. Julmusik i bakgrunden såklart.

Juldagen: Min mamma och mina syskon (under förutsättning att syskonen tagit sig hem och inte hunnit åka tillbaka igen) kommer till oss, käkar överbliven julmat (julmat blir alltid över), spelar ett spel eller två, kollar in någon juldagsfilm på TV, käkar godis och kakor och dricker mer glögg och julmust.

Annandagen: Vi åker till Eskilstuna och käkar kalkonmiddag hos Peters föräldrar tillsammans med svägerska och svågrar och barn, barnen blir glada för att de får fler julklappar trots att julaftonen är över, vi får god mat och umgås glatt med alla familjemedlemmar. Jag tror att det också kan bli en del fika och godis. För säkerhetsskull tar vid med extra julmust. Därefter stannar vi ett par dagar innan vi åker hem igen och tar oss an förberedelserna inför Nyårsaftonen.

Detta är alltså min plan. Min make får väl göra vad han vill, men såhär tänker jag göra.

Julfirande är ju ett fenomen utan dess like. Man ska göra allt på ett sätt (det är jag själv en stor anhängare av) och man måste alltid vara tillsammans med andra (gärna så många släktmedlemmar som möjligt) vilket jag inte är en lika stor anhängare av. Om man säger att man bara vill fira jul med sin man och sina katter ser folk rent skräckslagna ut och frågar om resten av familjen bor utomlands eller om man är osams (det kan hända att jag överdriver lite). Men faktiskt. Ju mer jag har tänkt på det så har jag insett att det faktiskt inte är så att man prompt måste träffas just på julafton - det finns 364 andra dagar på året, som faktiskt är lika värdefulla och som är precis lika bra till att träffas på. Herregud, det är ju inte precis som vi ska flyga till månen.. (Mina syskon skulle kanske just nu tänka "men gud, har hon slagit i huvudet, fått en ny personlighet??? Men, ni kan vara lugna, jag tänker inte frångå traditionerna på det sättet, det ska minsann fixas marsipanfigurer även om ingen äter upp dom, likaså ischoklad - allt är precis som vanligt, bara det att de medverkande bara är fyra - varav två katter).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar