fredag 11 mars 2011

Svordomarna

Svordomarna susar runt i mitt huvud. Bara så att ni vet. Jag har en pissdålig dag idag och jag är så förbannat trött på det här sk. livet. Varför, varför, varför kan det inte bara få vara litelitelite bra någon gång? Är det inte det ena är det det andra. Eller helst allt på en gång. Motivera dig själv med att fortsätta kämpa genom att ha ångest, tappa delar av tänder och om möjligt: bryt en arm och ett ben på samma gång. Eller. Försök få något hjärtproblem eller annat riktigt dåligt. Men dö för all del inte. Du ska pinas, du ska få känna på att du lever, det ska inte vara lätt. (Nej, jag planerar inte att ta livet av mig - bäst att säga det, så ni inte oroar er för det). VAD är det jag har gjort för att förtjäna att leva i den här (ursäkta mig) jävla skiten?? VA?

Ja, jag vet att det finns miljoner där ute i världen som har det långt mycket värre än vad jag har det, jag vet det! Och jag har dåligt samvete över att jag reagerar och blir såhär förbannad men någon gång rinner ju bägaren över och man bara O R K A R inte mer. Jag vill inte må såhär! Jag vill också ha ett liv, jag vill också ha kollegor, jag vill också kunna trivas, jag vill också leva!




Förlåt att jag gnäller.

2 kommentarer:

  1. Hallå kära vän!
    Du behöver inte be om ursäkt för att vara förbannad! Shit de finns dem som lackar ur totalt när mjölken är slut i affären och man måste ta röd eller blå mjölk istället för grön! Det har jag bevittnat! Då blir man nästan förbannad på dem i sin tur...tss
    Du kan svära, frusta och gorma hur mycket du vill, ibland känns det mycket mycket bättre när man får göra det!
    morr...
    MEN snön smälter för fullt! Det är iallafall något som är säkert. Våren kommer att komma oavsett skicket på tänder, humör och arbetssituation! :)

    SvaraRadera
  2. Jag vet hur det känns när ångesten sätter klorna i ens själ, de smätor som gör ont i hela kroppen och är totalt outhädligt

    Bara de som lider av dep. med svår ångest kan riktigt förstå vad man genomlider

    Varför har jag det så här, att kämpa med något så outhärdligt, är något man själv undrar över

    Finns ju heller ingen så kallad "krage" att ta tag i och rycka upp sig med

    Man behöver någon vän eller nära kär person att prata med när livet känns tungt
    Hoppas du kommer att må bättre framöver
    Kram till dig

    SvaraRadera