Självklart inte. Vad tänkte jag på egentligen??? Det är ju bara halva mars (plus lite till) som gått och än är det lång tid kvar av vintern! I natt har det kommit mer, så mycket mer att jag i morse vaknade av att grannen skottade vägen. Ni fattar ju själva. Katterna blev helförvirrade när de, glatt, ställde sig vid altandörren och skulle studsa ut i den glada våren - ingen vår? Bara vitt? Vänd om, vänd om, tycktes de tänka. Och gjorde också. Personligen ville jag gärna ligga kvar inne i det mörka sovrummet - det enda rummet med heltäckande mörkerrullgardin - men som ni märker sitter jag nu här.
Träningen ikväll är också inställd. Inte för att det är snö i och för sig, vilket hade varit en godtagbar anledning enligt min mening, utan för att ledaren är sjuk. Jag ska därför försöka köra ett litet yogapass på egen hand. I beskrivningen står det att man ska befinna sig i ett öppet rum (det har vi ju gott om) som helst ska vara dammfritt. Well, den som skrev det har uppenbarligen inte två katter som fäller vinterpäls, det är väl vad jag har att säga om den saken. Fast jag tror inte jag ska misslyckas för det, jag är så van vid dammet att jag misstänker att effekten skulle bli värre om jag hade det dammfritt.
Men jag vet. Jag ska inte klaga. Det är faktiskt bara väder det handlar om, inte jordbävningar, tsunamis, havererade kärnkraftverk och demonstrationer mot regeringen. I morgon ska vi till bönnera i Falköping och spela spel, det är roligt, och tids nog blir det väl vår. Kanske.
(Ja. Jag försöker intala mig själv att det är så det är. Att det är så jag tycker. Den aggressiva sidan av mig som förbannar snön trycker jag ner i toaletten. Typ.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar