Nej.
Jag slits verkligen fram och tillbaka. Jag vet att inte hela valet står och fallerar med min röst, men det är nog så viktigt, det är väldigt viktigt. Det är rent av jätteviktigt. Jag förundrades igår över frågor om sjukförsäkringen. Givetvis, jag säger givetvis är det fruktansvärt att människor blir lidande på alla de sätt som vi hört på radio och tv, och läst om i tidningarna. Jag lider med de människor som drabbas. Jag tycker det är bra att alliansen erkänner att de har misslyckats till viss del med det här, och att de vill arbeta för att det ska bli bättre. Jag tillhör ju själv en av de som har blivit utförsäkrad och fått sjukersättning och jag tycker faktiskt att själva tanken och meningen med systemet är bra. Det är viktigt att man har möjlighet att få hjälp ut i arbetslivet i den mån det är möjligt, för många människor (egentligen oavsett om de är sjuka eller ej) så tror jag att jobbet har väldigt stor betydelse för välmåendet. Återigen, OM DET ÄR MÖJLIGT för personen, givetvis ska ingen som inte klarar av ett jobb tvingas ut i arbetslivet. Det är ju lite trist dock om det faktiskt visar sig att personen klarar av ett jobb på kanske 12,5 % efter 10 år och då inte ha möjlighet att göra det. Men självklart ska man också få vara sjuk och bli frisk i den takt det går - stressa fram någonting gör ju inte det bättre. Ofta undrar jag: Är jag verkligen den enda människa i hela landet som har positiv erfarenhet av sjukförsäkringssystemt? Jag vet ju förvisso inte hur det såg ut innan, eftersom det här hände nu i vintras, men jag har ju blivit beviljad sjukersättning, och det gick jättesmidigt. Vilka finns det flest av egentligen: de som har bra erfarenheter och de som har dåliga? Det känns ju som att jag är helt unik... I sammanhanget måste jag också tillägga ett problem: det är mycket märkligt att en läkare som aldrig någonsin har träffat den sjukskrivne ska göra en bedömning av dennes arbetsförmåga. Hur kan det ens vara möjligt? Och hur kan det komma sig att denna läkare helt kan ignorera andra läkares intygande (som i vissa fall är flera stycken) om att personen faktiskt är så sjuk som de skriver, som har träffat och sett personens problem. DET är ju helt galet. Tänk om man låg där med ett ben som var brutet och en benpipa kikar ut lite käckt och så ringer man försäkringskassans läkare och frågar om han tror det är brutet, men nejdå, inte alls säger han, du kan glatt skutta vidare på din studsmatta!
Det fanns bra idéer om integrationen, jag gillade flera av förslagen - det är lite synd att min C-uppsats i Historia och som handlade om just integrationspolitiken i Sverige skrevs redan 2003, det var liksom lite för tidigt för den debatt som är idag. Hade det varit idag hade jag ju lätt fått en doktorandtjänst! (Eller, det tycker i alla fall jag själv, det de inser idag har i flera år funnits i min arkiverade uppsats på Stockholms Universitet).
En lite oroväckande sak var Mona Sahlins svar när hon pratat om en avhoppad Moderat med Fredrik Reinfeldt och han kontrade med att hon säkert visste att det ibland hände att partikamrater hoppade av: "Det är jag van vid". Inte den längsta pommes friten på tallriken direkt...
Och såg ni att Maud Olofsson hade en sne näsborre?? Jag kunde inte riktigt lyssna på vad hon sa, jag såg bara näsborren. I den mån jag hörde någonting så tyckte jag att hon bara sa samma sak. Gång på gång. Entreprenörskap! Jan Björklund i sin tur hade roliga öron..
Nåväl. Jag tror att jag är ganska klar över vilka partier det inte blir, men jag har ändå kvar sådär tre stycken.
Vad gäller surströmmingen så väntas en sådan festlighet under kvällen. Som tur är ska jag också ge bort bullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar